Lillis on the loose

Nu drar jag till England! Pappa kommer och hämtar upp mig om 5-10 minuter. Måste slänga ner pengar och pass i min väska sen är det bara att flyga. Hoppas jag inte har glömt nåt!
Tänk på mig 20 i 12! Då flyger jag iväg!
Puss och kram på er!

Jag går Drottninggatan tillbaka till Nikolai kyrkan där min cykel står parkerad. Jag är lycklig samtidigt som jag har en stor svart klump i magen. Jag är lycklig eftersom jag snart får åka på min första riktiga resa, jag ska flyga för första gången och jag ska få hälsa på min syster som jag inte har sett på ett bra tag nu, jag är lycklig för att det är lov och jag har ett underbart lov att se fram emot. Jag går och tittar lite, jag känner mig väldigt rik eftersom jag nyss har växlat in nästan fyra tusen svenska kronor till pund, samtidigt som jag är rädd att någon ska hoppa på mig och ta alla pengarna. Det är en vacker dag idag. Solen tittar fram efter fem dagar med regn. Det blåser lätta vindar som gör att löven virvlar runt mina fötter när jag går. Men den svarta klumpen gör sig snabbt påmind. Jag har sagt hej då till mina barn. De barnen som har varit mitt allt i fem veckor. De barnen som har ropat "Malin!" så fort de har sett mig på morgonen. De barnen jag har tröstat när de har varit ledsna. De barnen jag har lekt med i fem veckor och som har varit helt underbara. De barnen som har fått mig att le dessa fem veckor. Även om jag har varit extremt trött en dag så försvinner det när man kommer dit, för barnens reaktioner är mer än guld värda.
En av de äldre tjejerna frågade "När kommer du tillbaka?"
Vad svarar man på det? Jag förklarade att jag inte skulle komma tillbaka, att jag var tvungen att gå tillbaka till skolan nu, men att jag kommer och hälsar på någon gång. Hon frågade om jag kunde komma redan på måndag eller tisdag. Men det kan jag ju inte. Jag skulle mer än gärna stanna där fem veckor till. Jag ska göra allt för att kunna hälsa på redan veckan efter lovet.
Det känns som om jag har övergett mina barn. Mina underbara barn! Jag vill inte lämna dem. Jag vill inte glömma alla de roliga stunder som vi har haft tillsammans. Bland annat idag när vi dansade i lekhallen tills jag var helt slut och de ville dansa ännu mer. Dessa stunder är guld värda! Jag kommer aldrig glömma mina barn!

I torsdags när jag gick hem från praktiken var jag bara tvungen att ta en liten omväg. Bara för att få gå genom parken med en massa lövhögar på marken och få gå igenom dem och sparka lite så löven yrde lite lätt. Jag älskar hösten med alla dess färger. Jag gillar allt, till och med lite av den bitande kylan som kommer då. Regnet hör till men det behöver inte vara så mycket. Hela året längtar jag efter att det ska bli höst så att det blir färgglatt. Jag längtar efter att få sparka löv och slänga mig i lövhögar.

Jag begär inte mycket. Det enda jag begär är lite engagemang. Nu är det lit emer än en vecka sen vi var hos läkaren. Då var allt bra, från det att hon såg min arm tills några dagar sen så var allt bra. Faktiskt! Men nu är det tillbaka till vad det brukar vara. Jag trodde verkligen att hon skulle förstå den här gången, nu när det verkligen syntes på min kropp. Men nej då! Allt är precis som vanligt.
Jag vill inte att Marie ska behöva se mina märken när vi kommer dit. Men om hon har läst det här så vet hon ju redan om det, men det vet jag ju inte om hon har eller inte. Jag hoppas bara att märkena hinner försvinna tills dess.
Är det för mycket begärt att jag bara vill må bra och leva ett normalt liv?

Tisdag: Konsert där alla pengar går oavkortat till Örebros behövande. Oskar Bly var ju med så jag gick på den. Han sjöng "Maria" och "Getsemane". Han sjunger rakt in i mitt hjärta. I love him! Han är ett musikaliskt under. Han sjunger ju så underbart vackert!

Onsdag: Bit för bit i Skövde. Så underbart bra! Myrra, så söt! Jag gillade inte riktigt henne innan men hon är faktiskt riktigt bra. Fick ögonkontakt med henne några gånger och varje gång så log jag, utan att jag först märkte det, ett sånt där fånigt leende. Men det var det värt.
Helen, ja, vart ska jag börja? Hon är ju bara för söt i allt hon gör! Jag älskar den människan! Hon är alltid så klockren!
Fantastisk pianist by the way!
Onsdag 18 oktober 2006! En dag att minnas!

The Best of the West End igår i Globen. Underbart. Inte så mycket mellan snack, mest låt efter låt, men ändå. Det var helt underbart! Anders var precis lika snygg som vanligt :)
Jag älskade två av dom engelska solisterna. Asså, jag blev helkär i Kim Criswell! Vilken utstrålning! Rocka loss på scen liksom! Snacka om karisma. Hel cool var hon. Hon sjöng två av mina favorit låtar, "Tomorrow" och "Memory". Hon sjöng även "Don´t cry for me Argentina!", den låten har bara varit en okej låt för mig innan, men när hon sjöng den. Asså det går inte att beskriva! Hennes och Anders duett, "You and I", asså.... ja.. jag kan inte sätta ord på det!
Och Michael McCarthy! I´m in love! När han sjöng "Anthem" var det bara han och jag där. Allt runt omkring mig försvann. Jag såg bara honom och hans blick. Och den blicken. Åhh!

Sen sov jag hos Jossie och lekte iallafall lite med henne innan jag skulle hem igen. Alltid lika underbart att vara i Stockholm. I love it!

Fredagen kan bara beskrivas med ett ord; Underbart!

I´m in fucking heaven!
Min första sånglektion med Anneli idag. Det gick sjukt bra. Jag tog inte i så mycket kanske, men idag var mest en sån dag att känna efter. Men jag kommer fortsätta hos henne. Det var så skönt att få sjunga för någon igen. Har inte gjort det på säkert snart åtta veckor. Det är kanske inte så länge men det känns som om det är mycket längre tid sen. It feels good! Det som är så skönt är att hon har haft några musikalroller. Då vet hon lite om det och hon vet olika musikallåtar som passar mig. Hon sa att jag hade en fin röst. Jag tar till mig, det gör jag verkligen, men jag har svårt att tro det. Jag vet ju liksom själv hur jag låter. Och jag tycker inte det låter fint.Inte ofta iallafall. Ibland kan det låta okej. Men jag ska försöka ta åt mig av det Anneli säger. Jag menar, vem ska jag lita på om inte någon som hör mig sjunga för första gången?

Jaha! Idag har man då blivit torterad av Rebecka och fått en stortå och två fingrar avklippta och det enda man får säga är någon form av ordet "ja". En väldigt lyckad teaterlektion även idag! Jag älskar verkligen teater! Det är mitt liv! Jag vill stå på scenen och beröra folk! Jag vill även verkligen spela den pjäsen som vi har fått manus på, även om den är helt förvirrande hela den. Haha!

Min första sånglektion med Anneli på onsdag dådå. Får se hur det går. Hoppas hon har noter på några av de låtarna jag vill sjunga. Annars får jag fixa fram noter tills gången därpå.
Åhh! Jag vill få min dröm uppfylld!

Livet suger. Bara så ni vet.
Jag är inte med i någon kör längre. Och kärringen hade inte ens mage att säga det face to face. Hon skickar ett mejl två timmar efter körövningen är slut istället. Ett långt mejl och hon formulerade sig trevligt som man bör men ändå, kom igen! Att inte våga säga det rakt till mig! Som ett slag i ansiktet läste jag mejlet istället. Jag vet att jag inte kan sjunga stämmor ordentligt. Jag har inte gått på kör förut så det har jag ju inte kunnat lära mig. Jag vet att jag inte sjunger fint även om hon skrev att det inte är det som är grejen. Hon skrev även att det var fel av henne att inte göra ett test innan jag fick börja, och det skrev jag tillbaks att jag höll med om, jag talade även om för henne i mejlet att jag tyckte det skulle ha varit bättre att säga det till mig. Vi går ju för fan inte på lekis längre!
Jag trivdes så bra i den där kören och kände att jag äntligen fick vara med på en liten kant iallafall. Visst, första veckan satt jag i fel stämma och andra veckan var jag sjuk och det var jag även lite igår, men jag vet att det inte är något att skylla på för att det inte går bra. Jag vet att jag inte kan. Jag kan inte såna där sånger, eftersom jag inte är troende så brukar jag inte gå på gudstjänster, jag tror inte heller på det vi sjunger men, jag får sjunga iallafall. Eller fick.
Så när mamma kom hem var jag lagom glad. Orkade inte ens bry mig om att skyla min arm. Så hon fick reda på vad jag hade gjort. Men jag orkar inte bry mig. Hon frågade om det var för kören jag hade gjort det,  men det var ju från häromdagen så. Känslan jag fick efter att ha läst mejlet gjorde att jag ville göra det en gång till, DJUPT! Så det var nog tur att mamma kom hem precis då.
Jag kan ju alltid säga som jag sa till en flicka på dagiset när hon såg dom små på ena armen; "Jag fastnade i en taggbuske." Hon trodde ju på det. Men det är kanske lite skillnad mellan en femåring och min mamma. Jaja, jag har gjort det iallafall och det kändes bra för det fick mig att sluta tänka. Louise kommer döda mig om jag gör det igen men det kanske jag kan ta. Jag vill inte göra det igen men jag kan inte hjälpa det.
Jag måste till gården idag och träffa Helen. Den människan kan få mig att le inombords och få mig att glömma för en stund.

Livet suger, bara så ni vet!

Det känns bra att sjunga sopran2 stämman i kören. Hade jag inte haft kvar lite av förkylningen i halsen så hade jag ägt alla idag. Ursäkta om det låter som om jag skryter men jag skulle ha gjort det. Det kändes så extremt skönt att få sjunga dom noterna istället för alla dom där låga jag har sjungit i två veckor. It feels good! Nu längtar jag tills nästa onsdag för då är det äntligen dags för min första sånglektion med Anneli, och sen på kvällen kör igen.
Jag ska även träffa min Linda i helgen! Jag måste köpa lite blommor, och skriva ett kort. Jag kommer fan inte kunna säga allt jag vill säga så det är bättre att hon får läsa det istället. Jag kommer ju börja grina oavsett men om hon får läsa det så ser hon iallafall vad det står, risken för om jag säger det är att hon inte hör det för tårarna. Jag älskar den människan! Just nu vill jag inget mer än att flytta till Stockholm. Jag vill ju fortsätta sjunga för Linda! Hon har ju förändrat hela mig och mitt liv!

Finns det något roligare att se de andra medlemmarna i gruppen spela så att man skrattar så tårarna sprutar? Har ju börjat ny grupp. Denna känns mycket bättre. Läraren är ju bara för skön. Samma generation som oss, han är liksom bara 21 så. Sen går man ju i samma grupp som Becka och det är ju alltid kul. Asså hon kan verkligen spela teater. I love it!  Teater är livet!
Vem fan kommer på en sån replik som Becka? Alla sitter i bilen och grinar floder, liftaren som kom in hade ledsen som känsla, och när alla är som mest ledsna så utbrister Becka; "Åh nej! Jag körde på en älg!" HAHA! Asså seriöst!
Hennes kommentar när vi åker hem då; "Du behöver fan ingen psykologhjälp, det är ju det här du behöver!"
Varpå jag sträcker upp handen i luften och skriker; "Åt helvete med psykoterapin!"

Jag älskar att få vara såhär lycklig!
Mer teater åt folket!

Jag lääängtar till England! Pratade med storasyster i fredags.
Räknade upp alla saker som MÅSTE göras/ses när man är i England,
och eftersom vi ska in till London iallafall en dag, allt som man måste se och göra när man är där.
1. Åka äkta Engelsk taxi!
2. Åka Engelsk buss!
3. Se Big Ben och gå upp i den om man kan!
4. Se London Eye!
5. Besöka Piccadilly Circus!
6. Besöka Trafalgar Square!
7. Äta Fish 'n Chips!
8. Äta en äkta engelsk frukost!
9. Åka till West End, "teater kvarteret", i London om man hinner!

Jag vill till England nu! Jag längtar!


Jag är fortfarande lite sjuk. Blir ingen praktik imorgon. Kommer nog dock smyga iväg till den lektionen vi har varje vecka. Iv-valet, Psykiatri. Det är fan det roligaste på hela schemat så det vill jag inte missa. Får testa gå upp på tisdag sen och se hur jag mår. Den dagen börjar ju med lektion i skolan så mår jag inte bra efter det så åker jag väl hem.
Teater imorgon också. Första gången i nya gruppen. Jag går ju i samma som Becka, och Lisa börjar ju i samma så det kommer bli super bra :)

Sökning till "O, Helga Natt" denna veckan som kommer. Får se hur det går. Om jag får komma på audition eller inte. Håll tummarna!

Jag vill att allt det där jag drömmer om ska slå in...