Lillis on the loose

Är tröt toch vill gå och sova, men samtidigt vet jag att så fort jag lägger mig i sängen kommer jag inte kunna somna.

Vill egentligen bara sätta mig och grina. Jag hatar verkligen den här jävla borderline skiten! Hata är ett starkt ord som jag inte använder ofta, för jag vet vad verkligt hat är, men den här sjukdomen hatar jag verkligen. Ena stunden är allt okej för att i nästa sekund vara helt åt helvete hemskt. Och utan att det har hänt något! En människa kan inte tåla hur mycket som helst. Någon gång måste väl alla nå sin gräns? Eller kan man gå över gränserna för att bara komma till gränser ännu längre bort? Tar det aldrig slut? Eller finns det faktiskt en ände på det?

Sånt kan man ju fundera på när man sitter uppe i natten och inte kan sova.

Gymmade på Avd 3 idag. Var väl över fyra år sedan jag gymmade sist. Kände mig så jävla dålig. Orkade nästan ingenting och vart helt slut på en gång. Ville bara åka hem och lägga mig under täcket och gömma mig för omvärlden. Jag är så jävla dålig. Dålig dålig dålig dålig. Värdelös.

Jag vill inte dö, men jag orkar verkligen inte leva just nu.