Lillis on the loose

Varför ska det vara så svårt att släppa fasaden även för de man litar på? Varför svarar man alltid att det är bra eller okej när det inte alls är ens lite okej? När det gör så ont i själen att man håller på att falla ihop och inte vet vart man ska ta vägen, så säger man att det är okej när någon frågar hur man mår! Med detta "man" menar jag förståss mig själv. Under samtalet idag, "jodå det rullar", var mitt första svar på hur det var med mig. När min boendestödjare kom och hon frågade hur det var med mig, "jodå, det funkar väl antar jag". Men det funkar inte alls! Ingenting funkar som det ska! Jag funkar inte som jag ska! Eller jo det gör jag väl, men min hjärna styr så mycket som jag inte kan styra. Jag önskar så innerligt varje dag att jag inte var sjuk. Att jag inte hade alla de problemen som jag har. Nej, jag tror inte att borderline är min personlighet. Jag vet att det inte är det. Men det är en så stor del av det som är jag. Jag reagerar på olika sätt just på grund av det. Hade jag fått mina glädjerus, och då menar jag verkligen GLÄDJERUS, om jag inte hade haft den störningen i min hjärna? Kanske, kanske inte. Ett säkert vet jag i alla fall, och det är att de snabba svängningarna hade jag sluppit i alla fall. Förut var det bra, eller i alla fall okej, nu vill jag bara lägga mig ner och störtböla. Det är det som är det jobbiga. Att jag inte vet hur jag mår om fem minuter. Det kan svänga så jävla snabbt. Jag gillar planering och struktur, men samtidigt vet jag inte hur jag kommer må just den dagen så då kanske allt skiter sig ändå. Jag kanske inte pallar göra något just den dagen för att mitt psyke håller mig nere. Jag kanske inte ens orkar ta mig ur sängen!
Det jobbigaste måste ändå vara att det inte finns någon som förstår. Nej nu ljög jag! Förlåt! Mina två bästa vänner VET EXAKT hur det känns. Men omvärlden, ingen förstår. Det är bara att rycka upp sig. Ta sig i kragen och inte tänka på det. Tro mig, det gjorde mig bara sjukare under flera år så det funkar inte alls.
Jag vill bara vara normal!