Lillis on the loose

Det är verkligen babyboom just nu. Fick precis veta att jag ska bli moster igen. Min kompis kanske är på smällen. En annan kompis ska få barn i november. En bekant fick sin lille pojke den första maj och en annan ska få sitt första barn vilken dag som helst. Jag är jätteglad för allas skull. Men mitt i allt detta står jag helt ensam och gråter floder inombords. Senaste tiden har jag haft ett sådant enormt sug efter en egen liten bäbis. Men jag har inte ens någon att skaffa en bäbis med. Det känns som om alla har något att leva för, någon som älskar dem och någon de älskar. Det är bara jag som står där helt ensam i mitten och gråter osynliga tårar som ingen ser. För hur visar man det för omvärlden, att min högsta önskan just nu är att hitta något eller någon att leva för, annars kan jag lika gärna skita i allt. Längtan efter ett barn har funnits länge, men har blivit så extremt mycket starkare under senaste tiden. Det gör ju inte direkt att jag blir gladare och börjar må bättre när jag bara känner mig oälskad, värdelös och helt ointressant vart jag än vänder mig. Det känns inte som om jag är mer värd än marken folk spottar på. Innerst inne vet jag att jag är värdefull för andra, om jag ska tänka ordentligt och anstränga mig. Men humöret åker berg- och dalbana med mig. Förut idag var jag på bra humör och nu vill jag bara lägga mig ner och grina. Jag vill bara att någon ska tycka om mig... Det skulle vara så mycket lättare att bara gå och låta rakbladen smeka min hud, men jag vet även att det är en snabb utväg som bara gör det värre sen. Men jag orkar inte stå emot impulserna heller. Jag ska på samtal imorgon, och hur kul är det att komma dit och säga att jag för tolv timmar sedan satt och skar mig. Jag orkar bara inte. Vill inte ha det såhär längre. Jag vill ha ett liv värt att leva, och det har jag inte.

Imorgon ska jag ringa min kontaktperson på Activa och meddela om jag vill börja praktisera där vi var och hälsade på i torsdags. Jag tror jag ska försöka i alla fall. Sjukskrivningen kommer antagligen bli större inom de närmsta veckorna, ska bara gå klart sista lektionen i skolan först, men jag vill ändå testa. Och jag hoppas att jag kan få fortsätta arbetsträna även om jag skulle bli heltidssjukskriven.