Stressa runt
Mycket som händer just nu. Jag hinner inte riktigt med.
Skottland -> hemma två dagar -> Göteborg och leka med Louise -> hemma igen. Sen imorgon börjar jag praktisera, eller arbetsträna kanske man ska kalla det, sen på söndag är det konsert, genrep inför det på fredag, måte ringa och boka en läkartid, slåss för min rätt till att få byta terapeut utan att behöva gå så långt att behöva kontakta patientnämnden, skulle behöva både städa mitt rum och bilen samt skrubba av den. Mellan allting ska jag hinna sova som jag inte gör. Jag sover askasst och kan knappt somna med medicinen vissa dagar. Vet inte ens om jag kommer orka med praktiken. Det är "bara" två dagar i veckan, tre timmar åt gången. Men jag orkar fan inte ens det just nu. Det är ju bara två veckor kvar till att börja med, sen har de stängt under midsommar och några veckor framåt, så då får jag väl se om jag kommer tillbaka efter det eller om det skiter sig totalt med allt.
Vill flytta hemifrån också. Jag orkar inte bo kvar längre. Det börjar krackelera mer och mer för varje dag, jag vill ha mitt eget ställe där jag kan känna mig trygg. Inte bara ta plats och vara i vägen. Mitt eget hem, där jag bestämmer, och där ingen kan tala om för mig hur jag ska göra med vissa saker.
Mitt i allt ska jag försöka överleva också. Stressa över att klara av vardagen och ta mig upp ur sängen. Känna pressen från alla håll att jag ska rycka upp mig och ta tag i mitt liv (vad fan tror ni jag försöker göra liksom!?).
Vet inte hur jag ska orka fortsätta och överleva. Överlever gör jag väl, men det är det där med att leva. Det gör jag inte. Önskar bara att allt kunde bli bra. Jag ser ingen framtid alls...
Skottland -> hemma två dagar -> Göteborg och leka med Louise -> hemma igen. Sen imorgon börjar jag praktisera, eller arbetsträna kanske man ska kalla det, sen på söndag är det konsert, genrep inför det på fredag, måte ringa och boka en läkartid, slåss för min rätt till att få byta terapeut utan att behöva gå så långt att behöva kontakta patientnämnden, skulle behöva både städa mitt rum och bilen samt skrubba av den. Mellan allting ska jag hinna sova som jag inte gör. Jag sover askasst och kan knappt somna med medicinen vissa dagar. Vet inte ens om jag kommer orka med praktiken. Det är "bara" två dagar i veckan, tre timmar åt gången. Men jag orkar fan inte ens det just nu. Det är ju bara två veckor kvar till att börja med, sen har de stängt under midsommar och några veckor framåt, så då får jag väl se om jag kommer tillbaka efter det eller om det skiter sig totalt med allt.
Vill flytta hemifrån också. Jag orkar inte bo kvar längre. Det börjar krackelera mer och mer för varje dag, jag vill ha mitt eget ställe där jag kan känna mig trygg. Inte bara ta plats och vara i vägen. Mitt eget hem, där jag bestämmer, och där ingen kan tala om för mig hur jag ska göra med vissa saker.
Mitt i allt ska jag försöka överleva också. Stressa över att klara av vardagen och ta mig upp ur sängen. Känna pressen från alla håll att jag ska rycka upp mig och ta tag i mitt liv (vad fan tror ni jag försöker göra liksom!?).
Vet inte hur jag ska orka fortsätta och överleva. Överlever gör jag väl, men det är det där med att leva. Det gör jag inte. Önskar bara att allt kunde bli bra. Jag ser ingen framtid alls...
Kommentarer
Trackback