Lillis on the loose

Jag har starka fudneringar på att skaffa mig en hund. Jag vet exakt vilken ras jag vill ha, och ajg har till och med hittat en kennel som inte ligger allt för långt bort som jag skickat ett mejl till för att höra mig för. Kostar det inte för mycket så kanske jag skaffar hund redan i sommar. Fattade jag allt rätt så komme de få en kull i sommar någon gång. Jag vill ha något att leva för. Alla andra har barn, så då får väl jag ta mig en hund istället. Jag kommer ju ändå skaffa en någon gång så då kan jag ju lika gärna börja kolla runt redan nu. Hoppas valpen inte kostar för mycket i så fall så jag kan skaffa den redan nu.

Glömmer inte alla saker ibland? Jag är väl inte den enda i den här familjen som glömmer saker som sades dagen innan! Långt ifrån! Jag brukar komma ihåg det mesta, men just nu mår jag så jävla dåligt att jag inte kommer ihåg saker som jag annars skulle kommit ihåg. Ursäkta att jag inte hade börjat med maten tills pappa kom hem. Jag låg liksom i soffan och skakade av ångest, förlåt så jävla mycket!
Jag klarar inte av att bo kvar hemma längre. Jag flyttar så snabbt jag kan. Jag skjuter inte upp att ringa min läkare mer nu för att fixa med papprena jag måste fixa, jag ringer och bokar en tid redan imorgon.
Jag orkar inte leva längre. Jag får ju ändå ingen respons på att jag är värd att leva. Först av min så kallade mamma och nu av min pappa. Kul! Ingen vill ju ändå veta av mig så jag kan ju lika gärna gå och hänga mig på en gång eller dränka mig i ån!

Mycket som händer just nu. Jag hinner inte riktigt med.
Skottland -> hemma två dagar -> Göteborg och leka med Louise -> hemma igen. Sen imorgon börjar jag praktisera, eller arbetsträna kanske man ska kalla det, sen på söndag är det konsert, genrep inför det på fredag, måte ringa och boka en läkartid, slåss för min rätt till att få byta terapeut utan att behöva gå så långt att behöva kontakta patientnämnden, skulle behöva både städa mitt rum och bilen samt skrubba av den. Mellan allting ska jag hinna sova som jag inte gör. Jag sover askasst och kan knappt somna med medicinen vissa dagar. Vet inte ens om jag kommer orka med praktiken. Det är "bara" två dagar i veckan, tre timmar åt gången. Men jag orkar fan inte ens det just nu. Det är ju bara två veckor kvar till att börja med, sen har de stängt under midsommar och några veckor framåt, så då får jag väl se om jag kommer tillbaka efter det eller om det skiter sig totalt med allt.
Vill flytta hemifrån också. Jag orkar inte bo kvar längre. Det börjar krackelera mer och mer för varje dag, jag vill ha mitt eget ställe där jag kan känna mig trygg. Inte bara ta plats och vara i vägen. Mitt eget hem, där jag bestämmer, och där ingen kan tala om för mig hur jag ska göra med vissa saker.
Mitt i allt ska jag försöka överleva också. Stressa över att klara av vardagen och ta mig upp ur sängen. Känna pressen från alla håll att jag ska rycka upp mig och ta tag i mitt liv (vad fan tror ni jag försöker göra liksom!?).
Vet inte hur jag ska orka fortsätta och överleva. Överlever gör jag väl, men det är det där med att leva. Det gör jag inte. Önskar bara att allt kunde bli bra. Jag ser ingen framtid alls...