Down
Jag mår verkligen inte bra. Ångesten kryper i kroppen och jag vill bara få bort det snabbt. Mina lugnande tabletter hjälper till viss del, men inte så pass mycket som det skulle behövas. Vill bara skära bort allting. Det här året måste jag verkligen gå ner de kilona jag gick upp under förra året. Den största boven till min ångest.
Jag har ångest inför vad som kommer hända det här året. Jag ska börja plugga en fristående kurs den andra februari, jag ska börja på något annat rehabiliteringsgrejs på arbetsförmedlingen och jag ska förhoppningsvis flytta hemifrån på riktigt.
Det känns inte längre som om det här kommer bli mitt år. Jag känner bara hur jag sjunker mer och mer. Alla verkar tro att jag kommer kunna rehabiliteras så jävla snabbt. Att det bara kommer ta fram till sommaren max. Om de fick leva en dag i mina kläder så skulle de förstå så mycket bättre. Jag har tur om jag klarar av att jobba 50% vid nästa årsskifte. Men det verkar ingen kunna förstå alls, och det gör mig så ledsen och det känns som om allt är meningslöst. Jag vill ha något att leva för.
Kan inte de jävla tabletterna börja verka snart så jag slipper det här jävla krypandet i kroppen! Det lockar att ta mer tabletter än jag får, bara för att få lugn. Jag orkar inte leva med det här helvetet längre. Kan inte någon bara rädda mig...
Jag har ångest inför vad som kommer hända det här året. Jag ska börja plugga en fristående kurs den andra februari, jag ska börja på något annat rehabiliteringsgrejs på arbetsförmedlingen och jag ska förhoppningsvis flytta hemifrån på riktigt.
Det känns inte längre som om det här kommer bli mitt år. Jag känner bara hur jag sjunker mer och mer. Alla verkar tro att jag kommer kunna rehabiliteras så jävla snabbt. Att det bara kommer ta fram till sommaren max. Om de fick leva en dag i mina kläder så skulle de förstå så mycket bättre. Jag har tur om jag klarar av att jobba 50% vid nästa årsskifte. Men det verkar ingen kunna förstå alls, och det gör mig så ledsen och det känns som om allt är meningslöst. Jag vill ha något att leva för.
Kan inte de jävla tabletterna börja verka snart så jag slipper det här jävla krypandet i kroppen! Det lockar att ta mer tabletter än jag får, bara för att få lugn. Jag orkar inte leva med det här helvetet längre. Kan inte någon bara rädda mig...
Kommentarer
Postat av: Anonym
Har själv haft det som du , men för mig hjälpte det den dan jag förstg att det var jag själv som bestämde över mitt liv , tog mig samman o skaffa mig en sysselsättning , då fick jag nåt annat o tänka på o sen blev det faktiskt ganska bra i mitt liv , det är nu nåra år sen ock före min familjs liv så allt kan faktiskt bli bättre kämpa på o tänk på dina nära o kära som inte heller har det så lätt jämt
Postat av: markus
Finns inget viktigare än att ta en dag i taget, att inte oroa sig för morgondagen. Man blir lätt överväldigad av allt och alla när man mår dåligt och då växer ångesten. När det gäller att leva för något så se varje dag som det du lever för, att själva resan är målet som man säger. Hoppas du mår bättre snart!
Trackback