Lillis on the loose

Inflyttningsfest hos Linda ikväll. Egentligen mår jag inge bra psykiskt och orkar egentligen inte umgås med folk, men jag ska gå ändå, för jag vill. Jag vill vilja, för innerst inne vill jag faktiskt. Men allt annat runt omkring är bara ett enda stort kaos så jag har svårt att tänka klart. Jag ska åka iväg, för jag behöver vara lite social också och slippa tänka alla tankar som far runt i huvudet. Behöver få vara någorlunda normal för en stund. Jag ska låta alkoholen och det trevliga sällskapet stryka bort alla tankar inför måndagen. Jag behöver det. För jag orkar inte tänka på samtalet som kommer på måndag. Jag orkar inte det.

Jag vet vad jag vill med behandlingen, men jag är så jävla rädd för att såra någons känslor och att inte bli tagen på allvar eller lyssnad på. I mitt huvud vet jag exakt vad jag vill, men jag ska våga säga det också. Jag har konstant ångest över allt känns det som och måste ta lugnande oftare än vanligt. Speciellt inför mitt samtal på måndag. Ingen har någonsin gått så långt som att verkligen byta terapeut, men jag kanske blir den första. Inget personligt, det är bara personkemin som inte stämmer. Och sådant kan man faktiskt inte jobba på, det måste finnas där automatiskt.

Kul att jag blivit satt på något jävla Samhall-light också. Förstår inte hur mina handläggare på arbetsförmedlingen tänker. Inte direkt så att jag är utvecklingsstörd bara för att jag har borderline om man säger så. Visst, det är säkert jätte bra att Activa finns för de som behöver, men det är fan inte min grej. I alla fall inte den första biten. Personlighetstester har jag gjort så det räcker innan, både hemma, i skolan och på psyk. Tur att jag bara behöver vara där två förmiddagar i veckan. Plus att jag råkade bli sjuk så jag kom inte dit igår och kommer vara sjuk hela nästa vecka. Jag orkar inte gå dit. Det ger ändå ingenting. Det ger mer för mig att få sova ordentligt.