Snurrigt
Farfars begravning är avklarad. Livet går vidare för oss andra. Men det känns så fel. Min farfar finns inte mer. Vill inte tänka på det mer just nu.
Det löste sig med behandlingen ändå. Jag börjar i en vuxengrupp istället och färdighetsträningen börjar nästa onsdag. Det känns... skönt och läskigt. Massa nytt folk som jag inte känner alls eller har träffat. Men det är skönt att jag är den yngsta för en gångs skull. Jag får lära mig av andra som varit i samma situationer och upplevt det som jag kommer uppleva det kommande året. Jag har någon att ta hjälp av på det sättet nu som jag inte haft innan. Det känns skönt. Hoppas jag kommer överens med gruppen.
Allt snurrar omkring mig och jag vill bara stoppa världen och ta en paus en stund. Ena dagen är det bra och andra vill jag inte ens kliva upp ur sängen. Samtidigt är jag så förvirrad och osäker vilket gör att jag inte gör annat än det jag måste. Allt går på rutin och jag orkar inte riktigt göra något utöver praktik, behandling och sånglektioner. Hela helgerna tillbringas i mjukiskläder och pyjamas och jag orkar inte ens ställa mig i duschen. Jag känner mig allmänt skabbig hela tiden och ser vissa stunder fram emot de dagar jag måste duscha och piffa till mig. Jag längtar till något mer, något eget. Jag vill så mycket, men har inte krafterna till att göra något av det.
Det löste sig med behandlingen ändå. Jag börjar i en vuxengrupp istället och färdighetsträningen börjar nästa onsdag. Det känns... skönt och läskigt. Massa nytt folk som jag inte känner alls eller har träffat. Men det är skönt att jag är den yngsta för en gångs skull. Jag får lära mig av andra som varit i samma situationer och upplevt det som jag kommer uppleva det kommande året. Jag har någon att ta hjälp av på det sättet nu som jag inte haft innan. Det känns skönt. Hoppas jag kommer överens med gruppen.
Allt snurrar omkring mig och jag vill bara stoppa världen och ta en paus en stund. Ena dagen är det bra och andra vill jag inte ens kliva upp ur sängen. Samtidigt är jag så förvirrad och osäker vilket gör att jag inte gör annat än det jag måste. Allt går på rutin och jag orkar inte riktigt göra något utöver praktik, behandling och sånglektioner. Hela helgerna tillbringas i mjukiskläder och pyjamas och jag orkar inte ens ställa mig i duschen. Jag känner mig allmänt skabbig hela tiden och ser vissa stunder fram emot de dagar jag måste duscha och piffa till mig. Jag längtar till något mer, något eget. Jag vill så mycket, men har inte krafterna till att göra något av det.
Kommentarer
Trackback