Lillis on the loose

Jag hade planerat min fredagkväll till att gå ut på krogen med mina vänner för första gången sedan studenten. Gå ut på krogen för att jag har varit så jävla sugen på att dansa sönder mig på dansgolvet i flera veckor, jag skulle bara invänta pengarna. Men det blir inte alltid som man tänkt sig. När jag ringde pappa i tisdags efter att jag klippt mig så hörde jag att något var fel, men jag trodde inte att det var något sådant som det faktiskt var. Jag ringde och frågade om han visste om vi hade presentsnören hemma.
"Du, är du hemma om en timme?"
"Om en timme, ja gud ja!"
När pappa kommer hem och ber mig komma ner så känns det att det är en spänning i luften.
"Du vad ska du göra ikväll?"
Det syns i pappas ögon att det är något som är extremt fel.
"Ingenting. Vadådå?"
Sen rasar hela min värld. Jag minns inte ens vad pappa sa, men kontentan av det var att farfar inte lever längre.
"Farfar!? Nej, nej, nej, nej, nej.......!"
Jag, pappa och min faster åker upp till Idre där de var på semester och hämtar hem farmor och deras bil och alla saker. Men ingen farfar. Min farfar.
Antagligen är det hjärtat eller något i hjärnan. Han var antagligen borta redan innan han ramlade i marken, vilket är positivt så han slapp ha ont.
Men min farfar är borta. Och jag kommer aldrig att få se honom igen. Det är inte rättvist! Varför var de tvungna att ta min farfar för!?