"Lilla fina krumelur jag vill aldrig bliva stur"

Nyss slog det mig på riktigt. Verkligen på riktigt. Jag går min sista gång på färdighetsträningen imorgon. Sista gången innan det är slut för min del. På bup i alla fall. Att äta ett krumilurpiller, sånt där som pippi åt för att inte bli stor, när man var sju år hjälpte tydligen inte. Jag blev stor i alla fall.
Har en sådan extrem jävla ångest just nu. Jag vill verkligen inte att det ska bli imorgon. Jag vill inte behöva säga hej då.
Om det gör så här jävla ont nu, hur ont kommer det inte göra imorgon. Jag har ont i hjärtat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback