Lillis on the loose

Jag har fått kommentaren "men jävla attentionwhore" av någon som inte ens vågar stå för det själv. Det får tolkas hur det vill av vem som helst. Det jag skriver alltså. För jag orkar inte bry mig. Jag skriver inte någonting här i min blogg bara för att folk ska se mig eller tycka synd om mig, för bevisligen så gör ingen det ändå, och det är inte vad jag vill. Vet inte ens varför jag försvarar mig mot ett kräk som tydligen tycker det är kul att sparka på dem som redan ligger ner. Ignorera är väl det bästa jag kan göra, men så fungerar inte jag. Jag slår mig gärna blodig för min rätt. Om jag nu är en sådan jävla attentionwhore, varför då läsa? Varför ens lägga energi på att kommentera ett inlägg?
Ja jag har ett behov av att prata av mig, oavsett om det är i ett blogginlägg på internet som vem som helst kan läsa eller under mina samtal hos psykologen. För det är aldrig någon som har lyssnat på mig under så sjukt många år. Sen när jag väl fick tillåtelse att säga vad jag tyckte och tänkte och faktiskt fick rätt att känna de känslor jag hade oavsett vilka de var, så brast allt. Jag skäms över mycket jag gör mot mig själv, men jag står även för det och tar konsekvenserna. Jag kanske skriver allt så öppet just för att jag inte vill se någon annan hamna i samma sits som jag har varit och fortfarande är i. Jag kanske vill att alla de som har känt sig så som jag har gjort så länge ska veta att de inte är ensama. Att de faktiskt har rätt att känna sina känslor fullt ut och att de inte ska låta någon sätta sig på dem. För det fick jag aldrig göra. Vilket i sin tur varit med och hjälpt till att göra så jag är sjuk i dag och inte kan leva ett normalt liv som jag vill leva. Hade jag blivit tagen på allvar när jag var 10 år så hade jag kanske aldrig varit där jag är idag. Då hade jag kanske varit frisk, vem vet.
Och en sak som de allra flesta gör men som jag aldrig någonsin har gjort är att göra så kallad reklam för sin blogg på andra sidor. Jag har aldrig uppmanat någon att de ska läsa min blogg. Och jag skiter faktiskt i hur många som följer den eller ens är det minsta intresserade.
Kalla mig attentionwhore om ni vill. Ni behöver inte läsa om ni inte vill. Det är helt och hållet ert eget val. Men jag tänker inte sluta försvara mig. Någonsin! Men var inte så jävla feg, utan stå för vem du är och ta det gärna face to face istället. Då kanske vi kan föra en vuxen konversation om en massa olika saker istället.