Lillis on the loose

Jag klarade det! Jag var med på konserten. Det blev lite fel på ett ställe, men tydligen inget som syntes. Var så sjukt jävla nervös innan så det kan inte ens beskrivas med ord. Skakade verkligen bokstavligt talat. Pappa filmade det och när jag tittade på det när jag kom hem så lät det faktiskt bra. Jag kanske kan ändå? Trodde aldrig att jag skulle ta mig upp på den där scenen och klara av att sjunga hela låten rätt igenom. K sa att hennes mamma hade börjat gråta, och R hade tydligen blivit tagen och tårögd. Jag kan inte riktigt tro på det, att jag berört någon på det sättet. För jag är ju inte duktig. Jag kan ju inte. Men jag måste ändå erkänna att jag känner lite stolthet i hjärtat. Stolt för att jag inte bangade, och stolt för att jag överbevisade mig själv. Kanske att jag vågar överbevisa mig på nästa konsert också? Vi får se. Det är ju inte omöjligt i alla fall.