Ibland är jag kanske bra ändå
Söndagen närmar sig med stormsteg och jag har precis upptäckt att två stycken jag umgicks med mycket när jag hängde i stallet ska vara med då. Vill bara dra mig ur! Nu vet jag ju verkligen att det kommer komma folk som känner igen mig! Urs! Men samtidigt kan jag inte dra mig ur nu, jag har ju faktiskt bestämt mig för att vara med. Jag ska trottsa mig själv och försöka. Även om jag typ kommer dö. Förstår egentligen inte varför jag utsätter mig för att sjunga solo. Jag känner redan paniken sprida sig. Hoppas bara att jag kan hålla mig lugn just då så jag inte behöver skämmas ihjäl helt och hållet efteråt.
Sa hej då till min psykolog igår. Det kändes inte alls bra i hjärtat. Men har jag tur så kommer hon kanske och lyssnar på söndag. Det betyder rätt mycket att hon faktiskt sa själv att hon ville. Sen ville hon gärna att jag skulle skicka iväg ett mejl i höst eftersom hon ville höra hur det gick för mig med allt, och hon lovade att skicka en bild på sin bäbis när den kommit. Det blir nog bra i höst ändå hoppas jag. Håller verkligen tummarna för att jag kan börja i behandlingen på vuxenpsyk snabbt och inte behöver vänta hur länge som helst.
Fick höra idag vad ett av barnen sagt förra veckan. Han blev intervjuad eller vad man ska kalla det. Fick svara på lite frågor om vad han tyckte om dagiset.
"-Hur tycker du en bra fröken ska vara?"
"-Som Malin och Mitzy."
Det värmde ju lite i hjärtat då måste jag säga. Den pojken och jag har nämligen haft våra fighter under de månader som jag varit där. Men ändå så tycker han att jag är bra. Det är nog min grej att jobba med människor på ett eller annat sätt i alla fall. Kanske framförallt med just barn.
Sa hej då till min psykolog igår. Det kändes inte alls bra i hjärtat. Men har jag tur så kommer hon kanske och lyssnar på söndag. Det betyder rätt mycket att hon faktiskt sa själv att hon ville. Sen ville hon gärna att jag skulle skicka iväg ett mejl i höst eftersom hon ville höra hur det gick för mig med allt, och hon lovade att skicka en bild på sin bäbis när den kommit. Det blir nog bra i höst ändå hoppas jag. Håller verkligen tummarna för att jag kan börja i behandlingen på vuxenpsyk snabbt och inte behöver vänta hur länge som helst.
Fick höra idag vad ett av barnen sagt förra veckan. Han blev intervjuad eller vad man ska kalla det. Fick svara på lite frågor om vad han tyckte om dagiset.
"-Hur tycker du en bra fröken ska vara?"
"-Som Malin och Mitzy."
Det värmde ju lite i hjärtat då måste jag säga. Den pojken och jag har nämligen haft våra fighter under de månader som jag varit där. Men ändå så tycker han att jag är bra. Det är nog min grej att jobba med människor på ett eller annat sätt i alla fall. Kanske framförallt med just barn.
Kommentarer
Trackback