Lillis on the loose

Jag trodde aldrig att jag skulle vilja tatuera in ett porträtt på min kropp. Eftersom personer ändras med åren och det inte är samma sak. Men de senaste dagarna har jag funderat och vi har en sådan fin bild på mig och pappa när jag var ett och ett halvt år som jag bara måste ha på min kropp. För även om min pappa kan vara jävligt fyrkantig och klumpig i det han säger som sårar mig sjukt mycket trots att det inte är hans avsikt, så älskar jag honom. Han är ändå min pappa och jag vet att han finns där för mig no matter what. Jag har ju ingen annan förälder som jag ser det. Han är den enda jag har kvar.
Jag börjar tro att jag skulle kunna bli en sådan person som har större delen av kroppen täckt med konstverk. Jag trodde först innan jag gjorde min ängel att jag skulle nöja mig med de jag hade i tanken, men det har blivit fler och fler med tiden. Jag har redan bestämt vad jag ska göra för tatuering den dagen jag får barn. Jag har så många planer men så lite pengar. Får ta det lite då och då. Kolla upp vad det kostar och sen spara ihop lite pengar. Måste ju spara pengar till Australienresan också och så vill jag ha en systemkamera innan jag åker dit så jag kan ta balla bilder, sen ska jag införskaffa en ipod också. Det är mycket pengar det. Men jag får ta tatueringarna allt eftersom. Jag vet ju vad jag vill ha så får börja med de billiga som inte är så stora och ta de lite större sen. Ska ju även ge pappa en tatuering i födelsedagspresent när han fyller femtio så det måste jag också spara till om inte min syster vill ge det tillsammans med mig. Först och främst ska jag ta hål i tungan efter sånglektionen på onsdag!