Lillis on the loose

Paniken river och sliter. Det enda jag vill göra är att få bort det så snabbt som möjligt. Äcklet jag känner inför mig själv. Jag visste att badrumsvågen ljög, spegelbilden stämde inte med siffrorna. Jävla äckel! Något annat kan jag inte säga.
Och att monstret fick mig att flippa ur totalt i onsdags gör ju inte saken bättre. Hon kan fortfarande komma åt mig trots att jag inte bor där längre. Den fysiska demonen har försvunnit men den psykiska finns fortfarande kvar och kommer och flåsar mig i nacken. Jag som trodde att allt skulle kunna bli bra. Men nu får hon väl som hon vill. Att jag fortfarande får panikångestattacker av det hon gör och inte kan behärska mig. Hoppas hon läser det här och får dåligt samvete. Inte speciellt moget av mig men jag orkar fan inte vara mogen när det gäller henne. Hon har själv sagt att "det som står på nätet kan alla läsa", läs då för fan din jävla ynkrygg! Läs om hur du förstört ditt barns liv så hon inte kan leva normalt utan att skära sig sönder och samman! Då blir du nöjd va!? Hennes mål är väl antagligen att jag ska drivas så långt att jag blir inlagd och sondmatad. Då skulle hon säkert bli nöjd. Fatta vad mycket oroliga mamman hon skulle kunna leka då inför alla sina "vänner"! Undrar om omvärlden vet om vad hon gjort mot sina barn? Troligtvis inte, "en mamma kan ju inte göra så". Men surprise! Min gjorde det!
Ska det någonsin ta slut? Ska jag någonsin bli fri? Ska jag någonsin kunna leva ett normalt liv? Ska jag någonsin kunna bli frisk?