Lillis on the loose

Första praktikdagen avklarad. Jag måste verkligen fixa mitt schema snarast. Min handledare var sjuk idag så jag ska fixa schemat med henne när hon är tillbaka igen. Åt faktiskt lunch med barnen idag, även om jag åt mindre än dem. Jag kommer verkligen inte klara av att äta lunch där varje dag, så jag måste få till mitt schema snabbt som attan! I värsta fall får jag väl fixa schemat med någon av de andra och förklara situationen. Iofs gör det inte mig något om de andra vet, då behöver de ju inte fundera varför jag inte äter med dem på dagarna. Sådan jävla panik och ångest över en futtig potatis och en korv. Urs! Det kryper fortfarande i kroppen och det är en jävla tur att jag bara är där fyra timmar om dagen. Heltid efter två veckor, jo tjena! Men hon på arbetsförmedlingens rebah avdelning vet ju om det eftersom jag sa rätt ut att det inte är möjligt efter två veckor. Så vi utgår från mig som hon sa. Känns skönt. Hoppas bara på att jag ska klara av att vara där på halvtid och slipper korta av tiden ännu mer.
Bakslag händer för ofta för att jag ska kunna känna mig stolt över mig själv för tillfället. Men jag kan inte hjälpa det. Det är så mycket känslor i spel just nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Känner mig mest äcklig hela tiden och vill göra en hemmagjord fettsugning. Och när någon sårar mig så djupt som igår så vet jag inte vad jag ska göra mer än att straffa mig själv för att jag finns till. För jag är ju inte riktigt värd att finnas till och ta plats i den här världen. Jag "vill" ju tydligen vara sjuk och spelar på mitt sjuka. Jo visst, för jag vill ju verkligen leva i det här jävla helvetet som jag gör. Tjena!