Tomhetskänsla
Då är man typ nybakad student då. Jag har varit det i en vecka nu. Känns... konstigt. Går inte att förklara på något annat sätt. Den roligaste dagen i mitt liv, men samtidigt den mest ledsna. Jag fick många fina presenter. Ett Efva Attling halsband som jag verkligen ville ha, och så skrev pappa, faster Gunnel och kusinerna in mig på körskola! Hej ångest jag fick då, men nu i efterhand känns det bara bra. När jag fått tänka lite och smälta det. Jag ska försöka lyckas ta det där körkortet tills jag fyller 20. Att åka på flaket var nog det roligaste, och att springa ut från skolan förståss. Men flaket och paraden alltså. Min röst sprack efter två minuter och jag blev typ as hes på en gång och min visselpipa jobbade hårdast av alla typ. Men kul var det! Jag var lycklig, på riktigt! Inget jävla fejksmajl här inte. Jag var verkligen lycklig!
På kvällen när jag kom hem från Frimis satte jag mig dock och stört böla. Verkligheten kom väl ikapp mig och jag blev bara så jävla... tom. Allt var liksom över och slut, det blir inget "vi ses i höst igen", för i höst finns inte längre. Tre år gick så jävla fort på vissa områden. Bara POFF så var det slut. Min enda trygghet i livet totalt borta. Det blev för mycket så jag satt bara och grinade i flera timmar och grät tills jag somnade på en blöt kudde. Och dagen efter kunde jag inte förmå mig att göra någonting. Jag kamade inte ens håret eller satte upp det innan jag lyckades dra mig iväg till apoteket. Det visar hur jävla nedstämd jag var. Tror inte ens jag klarade av att borsta tänderna, och jag går ALDRIG ut utan att ha gjort det.
För hur i helvete är det tänkt att jag ska klara mig utan BF3B!? Det är ju vi liksom!!! Stjärnklassen på BF! Och nu är allt bara över... Alla från min klass.. eller förra klass om man nu måste säga så.. som ser det här: Utan er hade jag ALDRIG överlevt de här tre åren, speciellt de två sista! Hade det inte varit för allt jag fått från er så hade jag med all säkerhet blivit sjukskriven och/eller inlagd för länge sedan! Ni är bäst!!! Och jag älskar er för att ni är ni!!! Glöm aldrig hur jävla underbara ni är!! Även om jag inte alltid visat det och har varit en pain in the as, så betyder ni så jävla mycket! Vi skiter i det här, vi tar ett år till tillsammans!!!
På kvällen när jag kom hem från Frimis satte jag mig dock och stört böla. Verkligheten kom väl ikapp mig och jag blev bara så jävla... tom. Allt var liksom över och slut, det blir inget "vi ses i höst igen", för i höst finns inte längre. Tre år gick så jävla fort på vissa områden. Bara POFF så var det slut. Min enda trygghet i livet totalt borta. Det blev för mycket så jag satt bara och grinade i flera timmar och grät tills jag somnade på en blöt kudde. Och dagen efter kunde jag inte förmå mig att göra någonting. Jag kamade inte ens håret eller satte upp det innan jag lyckades dra mig iväg till apoteket. Det visar hur jävla nedstämd jag var. Tror inte ens jag klarade av att borsta tänderna, och jag går ALDRIG ut utan att ha gjort det.
För hur i helvete är det tänkt att jag ska klara mig utan BF3B!? Det är ju vi liksom!!! Stjärnklassen på BF! Och nu är allt bara över... Alla från min klass.. eller förra klass om man nu måste säga så.. som ser det här: Utan er hade jag ALDRIG överlevt de här tre åren, speciellt de två sista! Hade det inte varit för allt jag fått från er så hade jag med all säkerhet blivit sjukskriven och/eller inlagd för länge sedan! Ni är bäst!!! Och jag älskar er för att ni är ni!!! Glöm aldrig hur jävla underbara ni är!! Även om jag inte alltid visat det och har varit en pain in the as, så betyder ni så jävla mycket! Vi skiter i det här, vi tar ett år till tillsammans!!!
Kommentarer
Postat av: Emma
3 åren på gymnasiet gick verkligen fort. & nu är allt över & nu ska man ut i vuxenlivet. Känns lite läskigt. Hoppasatt går bra för dej & lycka till Malin ! :)
Trackback