Ta-igen-sig-helg
Nu sitter jag nere i Skällinge utanför Varberg hos kusinen. Hon badar barnen och jag hör hur vattnet skvätter runt i hela badrummet, och Simpsons är på på tv:n. Jag är lugn här även om min mage gör ont. Men jag är lugn och jag känner nästan för att gråta lite för att jag blir behandlad som en männsika här. Jag blir visad respekt och jag visar respekt tillbaka. Sonen som är fyra år försöker få göra saker genom mig och dottern på dryga året ler och skrattar varvat med gråt. Hundarna springer runt ute på gården och karlarna är ute och leker med datorerna.
Idag har jag och Linda, kusinen, varit inne i Varberg och kollat på marknaden och tog en fika. Det bevisar att jag är lugn här eftersom jag klarade av både en väldans massa folk på stan och att sitta och fika på en uteservering och fika. På måndag eftermiddag åker jag hem igen. Jag vill egentligen inte, samtidigt så vet jag inte hur jag ska hantera att det är så här bra. Linda frågar saker om mitt mående och saker runt omkring det istället för att bara dra egna slutsatser av det hon tror. Det uppskattar jag, bättre att fråga. Även om jag trivs vill jag på samma gång hem för det helvetet kan jag kontrollera. Låter jävligt mysko jag vet, men det är väl min självdestruktiva sida som vill visa sig lite. Jag vill inte tillbaka samtidigt som jag längtar efter att få göra mina magövningar och att få väga mig, även om jag vet att det är bra att komma ifrån det. Men jag vet samtidigt att min hjärna inte kommer må bra på måndag när jag får ställa mig på vågen igen om det visar mer än när jag åkte. Och jag kommer göra magövningar tills jag spyr eftersom jag inte gjort det på flera dagar. Kan förvisso låna Lindas träningsgrejs. Skulle vara trevligt. Då kan jag se om jag ska införskaffa mig en sån när jag får råd och har flyttat hemifrån ordentligt.
Barnen hoppar upp brevid mig i soffan och jag har en liten barnkropp brevid mig som skrattar och ler och busar med mig. Jag är lugn. Helvetet tar jag på måndag klockan sju när jag kommer hem. För jag har inte tid med det nu, för jag har fullt upp med att må bra.
Idag har jag och Linda, kusinen, varit inne i Varberg och kollat på marknaden och tog en fika. Det bevisar att jag är lugn här eftersom jag klarade av både en väldans massa folk på stan och att sitta och fika på en uteservering och fika. På måndag eftermiddag åker jag hem igen. Jag vill egentligen inte, samtidigt så vet jag inte hur jag ska hantera att det är så här bra. Linda frågar saker om mitt mående och saker runt omkring det istället för att bara dra egna slutsatser av det hon tror. Det uppskattar jag, bättre att fråga. Även om jag trivs vill jag på samma gång hem för det helvetet kan jag kontrollera. Låter jävligt mysko jag vet, men det är väl min självdestruktiva sida som vill visa sig lite. Jag vill inte tillbaka samtidigt som jag längtar efter att få göra mina magövningar och att få väga mig, även om jag vet att det är bra att komma ifrån det. Men jag vet samtidigt att min hjärna inte kommer må bra på måndag när jag får ställa mig på vågen igen om det visar mer än när jag åkte. Och jag kommer göra magövningar tills jag spyr eftersom jag inte gjort det på flera dagar. Kan förvisso låna Lindas träningsgrejs. Skulle vara trevligt. Då kan jag se om jag ska införskaffa mig en sån när jag får råd och har flyttat hemifrån ordentligt.
Barnen hoppar upp brevid mig i soffan och jag har en liten barnkropp brevid mig som skrattar och ler och busar med mig. Jag är lugn. Helvetet tar jag på måndag klockan sju när jag kommer hem. För jag har inte tid med det nu, för jag har fullt upp med att må bra.
Kommentarer
Trackback