Lillis on the loose

Efter att ha jobbat torsdag och lördag natt med Peter är jag rätt trött. Skönt att det är Micke och jag som ska äga packen i natt i alla fall. Slipper Peter på länge nu. Bara de inte ringer in honom när Micke ska vara ledig nästan en vecka. Då kommer jag typ dö. Åh!
I natt fick jag också den första kommentaren på jobbet om mina armar. Vet inte vad han heter eftersom jag är så grumt dålig på att komma ihåg namn. Han frågade "är det kärleken?" och nickade mot min arm. "Ehm.. Nej. Det var inte kärleken den här gången." Trodde jag skulle dö. Höll ju fan på att skämmas ihjäl. Trodde han skulle fråga vidare men det gjorde han inte som tur var. Istället sa han typ "Tjejen, gör inget som du ångrar sen!" Det var gulligt sagt tycker jag.
Önskar att jag, om jag nu promt skulle börja göra mig illa, att jag hade gjort det på typ benen istället. Då hade det ju liksom inte synts. I alla fall inte på samma sätt. Och i natt kom jag på mig med att sitta och tänka på att om jag ska skära mig någon mer gång så ska jag inte göra det på armarna utan på benen istället. Inte för att jag planerar att göra det, men man vet aldrig vad som händer här i livet. Jag har klarat över 150 dagar utan att skada mig, men man vet aldrig vad framtiden ger. Den som lever får se. Jag vet att det är sjukt att tänka så. Men jag måste få göra det, och jag kan inte hjälpa det heller. Det är inte mitt fel att jag är sjuk.

Nu sitter jag här och lyssnar på Tommy Körbergs Fait accomplit och drömmer. Drömmer mig tillbaka till den andra november och Scandinavium och BAO när jag, Louise och Olivia buggade som galna, sjöng med i låtar och skrek ut hela orkestern igen. Hur vi hade roligast av alla som var där. Det var äkta lycka det. Ge mig det igen!
Drömmer om allt jag vill göra. Allt jag vill uppnå med mitt så kallade liv. Det får den svarta klumpen i magen att växa och gråten att stocka sig i halsen och försöka smyga fram ur ögonen. Däremot är jag stolt över mig själv eftersom jag lyckades klara av att ringa hon som hade sökt barnvakt häromdagen. Hon lät positiv och det lät bra tycker jag. Tror det var dottern på två år som svarade. Hoppas det blir bra och att hon "godkänner mig", i så fall ska jag sitta barnvakt två eftermiddagar i veckan till barnen som är två och sju år gamla. I'm going to be a supernanny! Förhoppningsvis i alla fall. Hoppas bara på att det inte är på torsdagar de behöver barnvakt bara, för då sitter jag ju upptagen. Håller tummarna!