Lillis on the loose

Jag orkar inte jobba den här veckan! Jag ska jobba med Peter varje dag jag jobbar förutom söndag för då är Micke tillbaka, tror jag. Fan asså jag orkar inte det! Jag får psykbryt big time! Det är som att prata med en jävla femåring! Kan inte ens göra det man ber om eller tänka längre än näsan räcker! I natt fick JAG visa honom hur han ska byta film fast det är HAN som jobbat där hela sommaren. Visst han jobbar bara två nätter i veckan och då tar det lite längre tid, men det finns gränser! Snacka om att jag höll på att flippa i natt. Det var bara att bita sönder tungan typ för att inte börja härja eller vara otrevlig. Jag kokade bokstavligt talat! GAAAAAAH!!!
Snälla giv mig styrka! Var det inte pengarna som gjorde att jag gick dit förut så är det verkligen det nu! Hade jag inte fått så jävla bra betalt så hade jag ALDRIG gått dit den här veckan, då hade jag varit "sjuk"! GAAAAAAAHHH!!!!

Efter att ha jobbat torsdag och lördag natt med Peter är jag rätt trött. Skönt att det är Micke och jag som ska äga packen i natt i alla fall. Slipper Peter på länge nu. Bara de inte ringer in honom när Micke ska vara ledig nästan en vecka. Då kommer jag typ dö. Åh!
I natt fick jag också den första kommentaren på jobbet om mina armar. Vet inte vad han heter eftersom jag är så grumt dålig på att komma ihåg namn. Han frågade "är det kärleken?" och nickade mot min arm. "Ehm.. Nej. Det var inte kärleken den här gången." Trodde jag skulle dö. Höll ju fan på att skämmas ihjäl. Trodde han skulle fråga vidare men det gjorde han inte som tur var. Istället sa han typ "Tjejen, gör inget som du ångrar sen!" Det var gulligt sagt tycker jag.
Önskar att jag, om jag nu promt skulle börja göra mig illa, att jag hade gjort det på typ benen istället. Då hade det ju liksom inte synts. I alla fall inte på samma sätt. Och i natt kom jag på mig med att sitta och tänka på att om jag ska skära mig någon mer gång så ska jag inte göra det på armarna utan på benen istället. Inte för att jag planerar att göra det, men man vet aldrig vad som händer här i livet. Jag har klarat över 150 dagar utan att skada mig, men man vet aldrig vad framtiden ger. Den som lever får se. Jag vet att det är sjukt att tänka så. Men jag måste få göra det, och jag kan inte hjälpa det heller. Det är inte mitt fel att jag är sjuk.

Nu sitter jag här och lyssnar på Tommy Körbergs Fait accomplit och drömmer. Drömmer mig tillbaka till den andra november och Scandinavium och BAO när jag, Louise och Olivia buggade som galna, sjöng med i låtar och skrek ut hela orkestern igen. Hur vi hade roligast av alla som var där. Det var äkta lycka det. Ge mig det igen!
Drömmer om allt jag vill göra. Allt jag vill uppnå med mitt så kallade liv. Det får den svarta klumpen i magen att växa och gråten att stocka sig i halsen och försöka smyga fram ur ögonen. Däremot är jag stolt över mig själv eftersom jag lyckades klara av att ringa hon som hade sökt barnvakt häromdagen. Hon lät positiv och det lät bra tycker jag. Tror det var dottern på två år som svarade. Hoppas det blir bra och att hon "godkänner mig", i så fall ska jag sitta barnvakt två eftermiddagar i veckan till barnen som är två och sju år gamla. I'm going to be a supernanny! Förhoppningsvis i alla fall. Hoppas bara på att det inte är på torsdagar de behöver barnvakt bara, för då sitter jag ju upptagen. Håller tummarna!

Så har man börjat sitt första riktig jobb dårå. Det är ju rätt konstigt att ställa om sig och jobba natt och sova på dagen. Hade heller inte kunnat ställa om helt ordentligt, men tror det börjar komma nu. Första dagen höll jag ju på att somna på rasten så. Nu i natt som var jobbade jag till och med över för att maskinen krånglade. Vuxenpoäng till mig!
Det går bättre och bättre på jobbet. Nu känner jag mig mer säker på vad jag ska göra och sådär, hur jag ska kolla vad som ska göras och när det ska göras. Vart lagret är och hur mycket av varje sort i lådorna och allt sånt. Det enda som är jobbigt är maskinerna, men jag tror jag skulle klara av att fixa maskinen som packar minisnäckorna även på det tekniska planet. Tror det i alla fall.
Men jag vill verkligen inte jobba med bara Peter. Han är liksom över 30 och man måste tala om för honom vad han ska göra! Orka! Om han ser att det inte kommer några nya lådor och de tar slut är det väl bara att slänga upp några nya!? Åh! Orka! När jag ska jobba med han blir det verkligen till att hålla sig i skinnet och komma ihåg och andas. Meeeen, jag kan ju alltid ringa på en förman om det skiter sig, och det är bra.
I natt är sista passet sen är jag ledig till på söndag kväll. Skönt! Sen på lördag ska jag och Elisabet på bio och se Mamma Mia! - the movie. Iiiiiiiih! Me like!
På fredag åker jag med pappa hem från jobbet i alla fall. Orkar inte vara kvar här längre. Hela livet skiter sig! Som vanligt.. Måste sätta mig idag och imorgon och fixa jobbansökningar också. Så jävla trött på att söka en massa saker som man aldrig får ändå. Gief me a job! Måste söka lite till. Men är så jävla trött på att inte kunna söka heltidsjobb, även om jag vet att jag inte klarar av det, för det är ju det det finns mest av på arbetsmarknaden. Men men, ska skicka in en hel del imorgon som är runt halvtid.
Orkar jag klä på mig innan jag måste klä på mig inför jobbet? Nej, troligen inte. Ska nog gå och plugga lite körkortsteori istället.