Blodprov
Idag har jag tagit blodprov inför mitt läkarbesök på måndag. Jag hoppas nästan på att jag är gluten allergiker också för då vet jag vad det är för fel på mig. Då kan de inte längre säga att jag endast har en väldigt känslig mage. Självklart vill jag verkligen inte ha en mat allergi till men, ja, ni fattar poängen.
Jag klarade nålsticket i armen galant och jag åkte hiss sammanlagt två våningar! Jag är duktig! Nu var ju pappa med iofs och då var det inte lika läskigt med hissen, men i alla fall!
Efteråt blev det shoppande på stan. Jag får aldrig nog! Saker som "behövs" hela tiden. Oavsett vad det är kan jag komma på en anledning till att köpa det.
Borde pluggat idag men gjorde inte det. Ska sitta hela dagen imorgon, på lördag och på söndag också om jag inte blivit klar. Men det ska jag nog klara av. Rätt tillfälle att träna mindfullness då plus att träna på att göra en sak i taget. Jag kan verkligen inte göra bara en enda sak åt gången. Det går verkligen inte! Jo när jag är djupt försjunken i en bok går det, inte annars. Upptäckte igår att jag inte ens kan skriva dagbok utan att göra något annat mellan varven. Det stör ju rätt mycket upptäckte jag också eftersom det då faller bort meningar som kommit upp i hitt huvud men som jag inte hinner få ner på papper.
På måndag börjar skolan. Och jag vet inte om jag vill. Eller jag vill, samtidigt som jag är rädd. Men för vad!? Vad i helvete har jag att vara rädd för? Stressar nog mest upp mig för att inte min mage ska sköta sig så jag inte kan gå dit ordentligt. Måste fixa min praktik också. Men kan låtsas att jag varit sjuk hela lovet och inte kunnat åka dit så får jag göra det nästa vecka. Eller om jag ringer innan. Åh! Jag hatar min hjärna ibland! Vad ska hända liksom? Det värsta som kan hända är att de säger: "Nej tyvärr har vi inte möjlighet att ta emot en praktikant." Då får jag väl leta vidare! Inte mer med det! Får leta upp det där nummret imorgon helt enkelt. Jag måste, men jag är rädd ändå. Det här jävla psykiska tillståndet har gjort mig rädd för nya människor, eller, det är inte ens nya människor! Jag har ju träffat dem förut, förra året när jag var på en annan avdelning! Och jag trivdes ju som fisken i vattnet där och det är ju därför jag vill vara där igen på småbarnsavdelningen! Jag måste ta mig i kragen! Men det är svårt, okej!
Det är många saker jag kommer på att jag måste göra som jag bara skjuter ifrån mig så att säga. Som jag "ska göra senare" men som aldrig blir av. Får börja skriva listor. Och nu först och främst skriva ner mina tankar i min dagbok innan de försvinner!
Jag klarade nålsticket i armen galant och jag åkte hiss sammanlagt två våningar! Jag är duktig! Nu var ju pappa med iofs och då var det inte lika läskigt med hissen, men i alla fall!
Efteråt blev det shoppande på stan. Jag får aldrig nog! Saker som "behövs" hela tiden. Oavsett vad det är kan jag komma på en anledning till att köpa det.
Borde pluggat idag men gjorde inte det. Ska sitta hela dagen imorgon, på lördag och på söndag också om jag inte blivit klar. Men det ska jag nog klara av. Rätt tillfälle att träna mindfullness då plus att träna på att göra en sak i taget. Jag kan verkligen inte göra bara en enda sak åt gången. Det går verkligen inte! Jo när jag är djupt försjunken i en bok går det, inte annars. Upptäckte igår att jag inte ens kan skriva dagbok utan att göra något annat mellan varven. Det stör ju rätt mycket upptäckte jag också eftersom det då faller bort meningar som kommit upp i hitt huvud men som jag inte hinner få ner på papper.
På måndag börjar skolan. Och jag vet inte om jag vill. Eller jag vill, samtidigt som jag är rädd. Men för vad!? Vad i helvete har jag att vara rädd för? Stressar nog mest upp mig för att inte min mage ska sköta sig så jag inte kan gå dit ordentligt. Måste fixa min praktik också. Men kan låtsas att jag varit sjuk hela lovet och inte kunnat åka dit så får jag göra det nästa vecka. Eller om jag ringer innan. Åh! Jag hatar min hjärna ibland! Vad ska hända liksom? Det värsta som kan hända är att de säger: "Nej tyvärr har vi inte möjlighet att ta emot en praktikant." Då får jag väl leta vidare! Inte mer med det! Får leta upp det där nummret imorgon helt enkelt. Jag måste, men jag är rädd ändå. Det här jävla psykiska tillståndet har gjort mig rädd för nya människor, eller, det är inte ens nya människor! Jag har ju träffat dem förut, förra året när jag var på en annan avdelning! Och jag trivdes ju som fisken i vattnet där och det är ju därför jag vill vara där igen på småbarnsavdelningen! Jag måste ta mig i kragen! Men det är svårt, okej!
Det är många saker jag kommer på att jag måste göra som jag bara skjuter ifrån mig så att säga. Som jag "ska göra senare" men som aldrig blir av. Får börja skriva listor. Och nu först och främst skriva ner mina tankar i min dagbok innan de försvinner!
Kommentarer
Trackback