Lillis on the loose

Nu är jag tillbaka igen!
Jag har fått tillbaka min bilddagbok nu så den nya jag hade gjort ska kasseras!
Känns bra.

Skolan idag var bra. Religionsprovet gick bra. Två VG- och ett MVG på tre olika uppgifter i psykosocialt arbete. Kändes bra. Jag är stolt.
Men det raseras så fort. Monstret bara ljuger och jag orkar inte mer. Vill bara skära upp handlederna och låta livet rinna ur mig. Kommer jag inte härifrån kommer jag inte klara det. Jag ser mig inte stå där på studenten den 5 juni längre. Jag såg det lite lätt förut. Men inte nu längre. Det försvann. Min framtid är helt borta. Raserad. Förintad. Jag har klarat 41 dagar utan att skära mig. Men jag vet inte om jag kommer kunna hhålla det en dag till. Det är det enda som kretsat runt i min hjärna de senaste dagarna.
Och jag är rädd för jag vet inte om jag klarar att hålla ut en dag till. Speciellt inte med det som redan är runt omkring mig. Och jag vet inte hur mycket jag psykar ut. Jag vill ju inte hamna på akuten. Vill inte behöva ringa pappa storgråtande och be honom skjutsa mig. Jag vill inte utsätta min egen pappa för det.
Ge mig kraften till att stå ut eller låt mig bara dö!