Lillis on the loose

Idag är det 7 veckor kvar till studenten. Fatta! 7 veckor! Det är helt sjukt! Även om det är samma sak som ett år för mig i min värld men i alla fall. 7 veckor vet till och med jag att det inte är länge även om det känns så. Om 7 veckor står vi där i våra vita klänningar och vita mössor och lite smått runda under fötterna. Helvete vad jag kommer grina. Det har varit de tre bästa åren av mitt liv, vad gäller skolan då. Jag har aldrig trivts så bra i en klass som jag gjort i denna. Det är vi liksom. BF3B. Stjärnklassen som alla lärare pratade om i ettan. Vi som alltid sköter oss och är i tid. Jag kommer sakna alla så mycket. Lärarna har ju inte behandlat oss som elever direkt. Vi har ju kunnat sitta och prata om andra saker också och diskuterat. Som jag och Malin innan praktiken. Jag var bara tvungen att fråga våran religionslärare vad han trodde på om han ens trodde på någonting. Vi satt i säkert 20 minuter och pratade. För man måste ju inte vara troende för att vara religionslärare så att säga. Som jag, jag tycker det är intressant så jag skulle kunna vara lärare i det bara för att det är intressant, inte för att jag är troende. Han lovade i alla fall att vi skulle få veta sista lektionen vart han står någonstans. Hoppas han kommer ihåg det bara. För jag är nyfiken.

Jag har inte skadat mig på 60 dagar. 60 dagar förhelvete!!!!! Det är länge. Det har varit en svår kamp, men jävlar att jag har klarat det! Jag ska försöka klara mig till studenten. Om jag inte gjort något när jag tar på mig min vita klänning så har jag inte skadat mig på 109 dagar. Det är sjukt länge för någon som skadat sig i snitt en gång i veckan förut. Hoppas bara jag klarar av det så länge. Jag ska verkligen försöka. Men jag lovar ingenting. Försöka är det enda jag kan göra.