Lillis on the loose

Var hemma hos Carro igår och hade lite party kan man väl kalla det. Askul! Jag har sällan haft så kul som jag haft hos henne de senaste två helgerna. Idag har jag dock lite ont i halsen och är väldigt trött och mår illa så fort jag ska äta. Så jag har inte ätit något i dag typ. Frukost och lite glass, det är väl det enda ungefär. Men annars är det hur bra som helst. Är även ensam hemma tills imorgon kväll och det är ju aldrig fel.

Har skrivit lite på boken idag också. Men det går trögt. Jag har fastnat lite. Får hoppas att det släpper snart. Måste skriva lite. Det är så mycket som behöver komma ut och ner på papper. Jag vill ju ha kladden klar till studenten!
Att skriva är en sådan skön känsla. Att få skapa något. Den känslan slår allt!

Jag är en sådan som tänker mycket. Både funderar och bara tänker. Analyserar och bara knas tänker. Till och med min psykolog sa idag att jag är en sådan person som tänker mycket och har vettiga tankar och kan tänka ett steg före, typ fattade jag det som. Det kanske är både positivt och negativt. Om jag sitter och tänker på inget speciellt är det lätt att allt kaoset tar över tankarna och då är det lätt hänt att jag blir lite ledsen. Jag funderar på om jag ska börja skriva ordentlig dagbok varje dag eller i alla fall varannan. Det vore nog bra för mig att få ur mig saker varje dag. Men jag tänker på så mycket som jag skulle behöva ha en person som bollplank för. Helst någon av de vuxna jag litar på.  Men jag vill inte belasta Helen och Suzanna har redan fått hålla mig uppe tillräckligt.
Jag vill bara få ett positivt beslut så jag kan börja leva på riktigt. Jag är trött på den dagliga ångesten och att vara nästan konstant ledsen och på min vakt. Jag är så extremt trött på att inte ha ork till att gå upp ur sängen på morgonen och ändå göra det. Jag vill kunna klara av så mycket i skolan som jag faktiskt gör egentligen.
Det känns som om det egentligen är lite onödigt att försöka må bra eftersom jag inte kommer få göra det. Socialen vill inte det, länsrätten vill inte det och antagligen så vill inte kammarrätten det heller. Jag är inte värd att finnas till.
Jag vill ju bara.. leva. Är det för mycket begärt?

Dagen börjar ju inte så värst bra. Läste ett mejl i morse om att de ännu inte har skaffat handledare till oss på projektarbetet. Upptäcker när jag ska åka till skolan att det är punka på min cykel. Sen har man en engelska lektion där man inte gör någonting. Sen har man ett jävla hål på tre och en halv timme där man bara har saker att göra i cirka en timme på sin höjd. Men under hålet så träffade jag ju Charlotte och fick krama på henne och hennes mage lite och prata förlossningar och bäbisar och hundar och en massa saker. Hon fick en förvärk när jag satt där och jag blev värsta rädd! Trodde bäbisen ville komma ut nu på en gång! Men han får vänta tills på lördag när det är dags. Lilla bäbisen! Snart kommer han!
Annars har det varit en rätt onödig dag. Jag kunde lika gärna ha sovit bort hela dagen, då hade jag fått ut mer av den.

I lördags var det tjejkväll hos Carro. Det var extremt roligt! Roligare än jag haft på länge! Abba nostalgi, sång tills halsen värker, drinkar och massor av skratt! Jag vill att lyckan ska vara evig! <3

Var ett tag sen man skrev nu. Har hänt en del på senaste tiden. En del bra saker men mest dåliga saker.Skolan går bra, skrivandet på boken går bra, kören går bra. Men annars är det inte så mycket bra som hänt.Fredagskvällen vill jag helst bara glömma bort. Jag mår illa så fort jag tänker på det och så fort jag blundar spelas bilderna upp framför mina ögon. Urs! Att jag inte kan ha någon självrespekt när jag är alkoholpåverkad! Och jag hanterar det ju inte någe bra heller och det vet jag, men hur ska jag göra då när jag äcklas av mig själv och ångesten hägrar? Alla gör sina misstag och jag vet det men varför mår jag då så jävla dåligt? Jag känner mig billig och äcklig. Psykologen får jobb i alla fall när jag kommer dit, det är väl tur. Då slipper hon bli arbetslös. Men hon kommer inte bli glad nästa vecka.
Urs! Jag mår illa!