Lillis on the loose

Hösten är verkligen här. Igår morse var det så kallt att jag var beredd att gå in igen så fort jag gick ut till cykeln. Gula löv som regnade ner över mig på vägen till och från sjukhuset. Jag tycker om hösten. Alla färger, dock tycker jag det är väldigt mycket för lite röda löv. Bitande kyla som gör att man bara längtar tills man få komma inomhus och göra sig en kopp te och krypa ihop under en filt. Läsa en god bok och sitta och skriva på sin egen bok.
Höstlov är det ju nu också. Har inget mer än terapin inbokad förens på fredag när jag ska gå upp tidigt och ta 9:10 tåget till Göteborg och min älskade Louise!
Nej nu ljög jag lite, ska ju försöka få en tid på vårdcentralen på måndag också. Måste få en lösning på min mage. De måste ge mig ett mirakelpiller så min mage slutar krångla som den gjort i över ett år nu. Jag pallar inte mer!
Ångesten har varit lite lättare de senaste dagarna men råttorna biter fortfarande för mycket vissa stunder för att jag ska orka. Jag vill få bort den helt. Jag vill inte leva med den som ständig följeslagare. Det jobbigaste är när jag inte vet varför den kommer. När jag ätit eller reagerat på något så vet jag ju varför, men när den bara smyger sig på mig sådär. Det lever jag gärna utan.
Jag försöker verkligen men det är svårt. Jag ser liksom inget ljus. Jag har ljusglimtar men de försvinner väldigt lätt och ofta. Jag driver mig till det yttersta för att orka, därför vill jag egentligen inte ha lov fast jag vet att jag verkligen behöver det för att hämta kraft.
Nu blir det sängen en stund till. Råttorna har redan börjat med sitt bitande.
Håll om mig och säg att allt kommer bli bra!

Sandra som skrev en kommentar till mig: Jo jag är Jennys lillasyster :)