Lillis on the loose

Igår fick jag världens gulligaste sak av min psykolog! En liten nyckelring med typ en nyckelpiga på eller vad det nu kan vara. På den satt en lapp med hennes jobbmobil nummer. Så jag kan ringa om det krisar väldigt mycket. Och jag vill faktiskt kunna göra det, men jag har ju en jävla spärr i huvudet. Jag har lite telefon fobi. Visst jag kan sitta i telefon med vissa personer i flera timmar, men hur ofta har jag inte ringt dem då? Och hur mycket ångest hade jag inte första gången jag skulle ringa? Det är allra värst med personer jag aldrig har pratat i telen med förut. Varenda gång jag har behövt prata med min psykolog så väntar jag ju tills efter arbetstid så jag kommer till telefonsvararen, och till och med då skjuter jag på det lite till. Det är inte lika hemskt om det är någon som ringer upp mig.
I alla fall så ska vi träna på det. Hon skulle ringt mig vid nio ungefär, men det måste ha kommit upp något så hon inte hann det. Så skulle vi lägga på och sedan skulle jag ringa upp på en gång igen. Hade värsta hjärtklappningen förut inför att hon skulle ringa. Eller rättare sagt för att jag skulle behöva ringa. Men nu kanske jag slipper! Haha! Även om jag vet att jag måste göra det någon gång. Ändå så känns det skönt att slippa.
Anyway! Nyckelpigan, den skulle jag ju döpa också. Och vadå beslutsångest säger jag bara! Satt i säkert tre timmar innan jag hade bestämmt mig. Vadå störd jag är!? Inte ens kunna komma på ett namn till ett litet jävla mjukdjur liksom! Men nu så har den ett namn i alla fall!
Eira Altea. Eira är ett fornnordiskt namn som betyder "den lindrande" och Altea är ett latinskt namn, men jag vet inte vad det betyder. Förmodligen så kommer jag ju kalla den "nyckelpigan" i alla fall. Men ändå! Den kan ju inte vara helt identitetslös liksom! Och att namnet betyder "den helande" är ju riktigt bra eftersom det faktiskt är det den är till för på ett sätt.
Det var en riktigt söt gest av henne och det gjorde mig glad i gårdagens gråa sörja.