Skolavslutning
Skolavslutning igår. Jag hann inte ifatt Suzanna innan hon åkte så jag lämnade blommorna på hennes bord tillsammans med kortet och det lilla "brevet" eller vad man ska kalla det och åkte till skolan idag och sa hej då. Jag vet inte hur jag lyckades hålla tårarna kvar i ögonen. Men de var inte långt borta och är inte det nu heller. Det var tur att Karin kom och drog med mig hem till henne annars kanske jag hade gjort något riktigt dumt. Varför ska saknad göra så ont för? Kommer det alltid göra lika ont? Hjärtat värker och tårarna rinner. Jag saknar redan Suzanna och jag vet att det inte kommer bli bättre. Om hon nu inte kommer tillbaka i höst. Men skolan är ju så korkad så det kommer hon väl inte få göra. Varför kan aldrig skolan göra det som är bäst för eleverna? Hon fick mig ju att må bra. "För världen är du någon, men för någon är du hela världen". Så sant så sant. Suzanna, förstår du nu hur mycket du har och fortfarande betyder för mig? Jag kan inte säga det nog många gånger känns det som. Du drog upp mig från botten mer än en gång under de här fem månaderna! Är det för mycket begärt att få fortsätta må bra? Tydligen. Jag är ju tydligen inte värd att få ha det bra ens för en liten stund. Ingen idé att ens försöka i så fall. Jag ställer ju ändå bara till med en massa problem för alla och är till besvär.
Jag hoppas jag får det där jobbet så jag slipper sitta här hela jävla sommaren. Sen ska Louise komma hit och så ska jag till henne och sen så ska jag leka lite med Karin. Sen vet jag inte vad jag ska göra mera. Jo ta sånglektioner också. Men jag kan göra allt det och sen kan det bli dags att börja skolan igen. Sista året. Trean. Störst. Student! Fatta! Om ett år är det jag och mina klassisar som står där i studentmössa och vita klänningar!
Vi grillade med klassen igår, eller de som kom i alla fall. Det var värsta mys! Det gör vi om tjejer!