Framtidsdrömmar
Jag försöker att inte drömma. Jag försöker att förbereda mig på ett bakslag. Men jag vill så gärna få börja om från början. Få vara på ett ställe jag äntligen, efter alla dessa år, kan få kalla hemma och verkligen mena det med hela dess innebörd. Jag vågar inte hoppas men måste på något sätt för att kunna fortsätta framåt och inte stanna upp totalt. Jag hatar denna jävla psykiska press som bara äter upp mig mer och mer inifrån. Min magkatarr kan ju aldrig bli bra. Jag vet inte hur många nuvalucol jag har knaprat i mig bara idag. Fyra eller fem. Jag minns inte. Kanske ska försöka dra mig iväg till vårdcentralen i veckan eller i alla fall i början på nästa. Jag väntar bara på att magsåret ska komma.
Igår var jag och gjorde det jag har skjutit upp i flera månader. Hade inte Jenny varit med och hållt mig kvar hade jag väl sprungit därifrån eller brytit ihop totalt. Jag skakade och hjärtat slog så hårt att alla runt omkring mig måste ha hört det. Paniken spred sig ut i fingertopparna och jag ville bara börja gråta. Jag fick prata med en trevlig person i alla fall som tog det jag sa på allvar och faktiskt fyllde i alla papper och förklarade allt för mig. Men nu är det äntligen gjort och när papprena kommer på posten ska jag trycka upp dem i "Dets" fula nylle! Jag vet att det inte kommer leda någonvart. Men rätt ska vara rätt. Jag var tvungen att få det gjort. Som en markering. Jag kanske ska gå steget längre. Men förlorar jag då så har jag inte en chans i världen att kunna betala det. Men om jag har stor chans att vinna kanske man ska våga chansa ändå. Jag vet varken ut eller in längre!
Louise var här i helgen och det var den bästa helgen på länge. "Det" var ju mest bara patetisk och fattar inte ens att Louise vet allt om hur det är och det inte är någon idé att låtsas. Men vi hade det underbart i alla fall! Grillning i fredags och cider drickande ute på balkongen. Många äkta skratt och leenden. Wonderful! Vi behövde den här helgen, båda två.
Imorgon ska jag på halsband- och smyckeskrins jakt! Men nu ska jag sova!
Puss och God Natt!
Igår var jag och gjorde det jag har skjutit upp i flera månader. Hade inte Jenny varit med och hållt mig kvar hade jag väl sprungit därifrån eller brytit ihop totalt. Jag skakade och hjärtat slog så hårt att alla runt omkring mig måste ha hört det. Paniken spred sig ut i fingertopparna och jag ville bara börja gråta. Jag fick prata med en trevlig person i alla fall som tog det jag sa på allvar och faktiskt fyllde i alla papper och förklarade allt för mig. Men nu är det äntligen gjort och när papprena kommer på posten ska jag trycka upp dem i "Dets" fula nylle! Jag vet att det inte kommer leda någonvart. Men rätt ska vara rätt. Jag var tvungen att få det gjort. Som en markering. Jag kanske ska gå steget längre. Men förlorar jag då så har jag inte en chans i världen att kunna betala det. Men om jag har stor chans att vinna kanske man ska våga chansa ändå. Jag vet varken ut eller in längre!
Louise var här i helgen och det var den bästa helgen på länge. "Det" var ju mest bara patetisk och fattar inte ens att Louise vet allt om hur det är och det inte är någon idé att låtsas. Men vi hade det underbart i alla fall! Grillning i fredags och cider drickande ute på balkongen. Många äkta skratt och leenden. Wonderful! Vi behövde den här helgen, båda två.
Imorgon ska jag på halsband- och smyckeskrins jakt! Men nu ska jag sova!
Puss och God Natt!
Kommentarer
Postat av: Lojsen!
SERIÖST... Den var fucking underbar och JAAA vi behövde den mer än någon annan :D
Trackback