1 december
Idag är det 1 december. Men det märks inte. Det har smattrat små vattendroppar mot min fönsterruta hela dagen. Var är snön liksom som låg så fin på marken här om dagen?
Varit ledsen idag. Som vanligt känns det som. Är nere i en liten svaka känner jag.
Den senaste veckan har varit värre än på länge. Har gråtit mer dessa dagar än jag gjort någonsin förut känns det som. Allt känns så meningslöst. Snart är det jullov och julafton. Men vart är den härliga julglädjen som jag brukar känna? Det enda som finns är en stor svart klump inom mig. Eller är det jag som är hela den svarta klumpen? Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag förstör allt i min väg och för alla runt omkring. Eller nästan i alla fall. Jag har inget i den här världen att göra.
Kör-rep varje dag hela veckan, utom fredag, och konsert på lördag. Ska bli roligt! Hoppas Suzanna kan komma. Då skulle jag bli glad. Måste upp på stan på fredag och köpa en konsert tröja i rätt färg. Sen den tolfte är det ju lucia konsert. Det ser jag väldigt mycket fram emot. Var länge sen jag sjöng lucia sånger tycker jag.
Har pluggat matte i jag vet inte hur många timmar idag. Men det har gått bra. Matte självförtroendet är tillbaka. Lite i alla fall. Men bävar ändå inför nationella provet på fredag morgon. Hoppas min mage inte krånglar och gör ont då.
Min pappa gav mig ett förslag i går. Jag vill ju till London igen. Och han frågade om jag ville ha en resa dit i julklapp och födelsedagspresent. Men jag vet inte om jag kommer kunna det. För det första är mitt fysiska som det är och vill inte riskera en massa för det. Sen är det ju det psykiska och jag känner att våran relation borde bli bättre innan vi åker iväg. Sen har jag massvis i skolan som jag måste fixa innan jag ens tänker tanken på att resa någonstans. Samtidigt vill jag ju till London igen. Men tror det är bäst att ta det någon annan gång. Kanske när jag fyller 20 istället. Men jag vill ju åka. Men skolan måste fixas först och jag måste ta alla chanser till pluggande som jag kan.
Den svarta klumpen inom mig är så stor och det enda jag vill är att ta fram och riva upp mitt kuvert och bara göra det jag vill. Då kanske jag är värd att existera i alla fall. Låt mig dö, jag orkar inte mer.
Varit ledsen idag. Som vanligt känns det som. Är nere i en liten svaka känner jag.
Den senaste veckan har varit värre än på länge. Har gråtit mer dessa dagar än jag gjort någonsin förut känns det som. Allt känns så meningslöst. Snart är det jullov och julafton. Men vart är den härliga julglädjen som jag brukar känna? Det enda som finns är en stor svart klump inom mig. Eller är det jag som är hela den svarta klumpen? Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag förstör allt i min väg och för alla runt omkring. Eller nästan i alla fall. Jag har inget i den här världen att göra.
Kör-rep varje dag hela veckan, utom fredag, och konsert på lördag. Ska bli roligt! Hoppas Suzanna kan komma. Då skulle jag bli glad. Måste upp på stan på fredag och köpa en konsert tröja i rätt färg. Sen den tolfte är det ju lucia konsert. Det ser jag väldigt mycket fram emot. Var länge sen jag sjöng lucia sånger tycker jag.
Har pluggat matte i jag vet inte hur många timmar idag. Men det har gått bra. Matte självförtroendet är tillbaka. Lite i alla fall. Men bävar ändå inför nationella provet på fredag morgon. Hoppas min mage inte krånglar och gör ont då.
Min pappa gav mig ett förslag i går. Jag vill ju till London igen. Och han frågade om jag ville ha en resa dit i julklapp och födelsedagspresent. Men jag vet inte om jag kommer kunna det. För det första är mitt fysiska som det är och vill inte riskera en massa för det. Sen är det ju det psykiska och jag känner att våran relation borde bli bättre innan vi åker iväg. Sen har jag massvis i skolan som jag måste fixa innan jag ens tänker tanken på att resa någonstans. Samtidigt vill jag ju till London igen. Men tror det är bäst att ta det någon annan gång. Kanske när jag fyller 20 istället. Men jag vill ju åka. Men skolan måste fixas först och jag måste ta alla chanser till pluggande som jag kan.
Den svarta klumpen inom mig är så stor och det enda jag vill är att ta fram och riva upp mitt kuvert och bara göra det jag vill. Då kanske jag är värd att existera i alla fall. Låt mig dö, jag orkar inte mer.
Kommentarer
Postat av: David
Läst igenom en hel del av din blogg, och jag måste bara nämna att du är otroligt stark som person som lägger ut all sådan text. Huvuddelen av alla människor håller bara sådant för sig själv, men att tala ut om problem etc. brukar faktiskt hjälpa. Får hoppas bara att du kommer ur denna lilla "svacka" som du uttrycker dig så att det blir bättre :)
Trackback