Lillis on the loose

Kommer jag någonsin bli vuxen? Eller har jag redan blivit det? Jag gör redan saker som man ska göra när man är vuxen, en del av de sakerna har jag gjort de senaste åtta åren. Jag är 18. Så, är jag tekniskt sett vuxen då? Jag borde i alla fall behandlas som om jag är mer vuxen. Men varför kan då ingen göra det? Ingen tror på det jag berättar, eller säger att jag bara förstorar upp saker. Eller så tror de inte på det alls. De tar mig inte på allvar, tror att det bara är vanliga tonårsfasoner. Men det är det ju inte. "Du kan ju bo hos din pappa". Om jag kunde det hade jag väl flyttat dit för länge sen, eller hur!? Det funkar en kort stund, en vecka eller så, men sen då? Hur blir det sen? Jag älskar min pappa, det gör jag, men man kan inte se förbi åtta års känslor, tankar, blickar, ord, kommentarer, agerande och icke agerande på en natt. Det funkar inte så! Jag vill inget annat än att kunna flytta dit, men jag kommer aldrig kunna förlåta, eller ens förstå, varför de gjorde som de gjorde och samtidigt det de inte gjorde... Och om jag skulle kunna göra det så kommer det ta tid, väldigt lång tid...