Lillis on the loose

Idag är det shoppingdag! Efter att vi har häckat klart här inne på bibbland ska vi dra oss ut i kylan och blåsten och göra stadens affärer osäkra! Jag saknar en massa hemma, men det är så underbart skönt att inte ha kännt av någon hjärtklappning eller rivande råttor på lite mer än en vecka. Så skönt!
Ska köpa lite kort idag och få domn iväg skickade senast på måndag så de som förtjänar kommer få ett fint kort ;) Eller alla utom en för jag har glömt Karins adress! HAHA! Får försöka ta reda på den helt enkelt, annars får hon ett sms ;)
Nej nu kallar stadens affärer och godis kiosker på oss! Puss på er alla som behöver det och förtjänar det! PUSS!

Jaha, så nu har man tagit sig till Finland också och har överlevt hittills utan att bli matförgiftad elelr någonting. Hemlängtan har inte införskaffat sig förutom på kvällarna när jag saknar min normal mjuka säng. Det finns mycket att säga om det här landet och det vi har sett och hört hittills, och vi kommer säkert få höra mer. Kort kommer skickas ut under nästa vecka till de viktiga personerna! Jag återkommer när det är möjligt. De som vill kan ju möta mig när jag kommer hem den 11 maj på Örebro tågstation klockan 15:52. Nu ska vi gå och handla mat! Puss på er alla som är värda det!

Så var den här teater terminen över. Uppspelet gick super. Jag ville gå och kräkas innan och skita i allting men är glad att jag inte gjorde det. Men första publiken hade ingen humor alls. Ingen respons över huvudtaget. Torrisar! Men andra föreställningen var bättre! Då fick vi ju i alla fall respons i form av skratt från hela publiken! *ler inombords*

Och nu är det bara fem dagar kvar tills jag åker iväg till Finland i tre veckor! Ska bli så extremt skönt! Måste gå på stan med pappsen någon dag och införskaffa alla nödvändiga saker som behövs inför resan... Vilket inte är några stora grejer, men ändå.

Jag har kommit på en sak jag vill göra efter gymnasiet också! Jag vill åka över till England och jobba som au-pair ett år. Helst då i London. Det skulle vara att få göra något jag verkligen vill göra! Gärna i en svensk familj men det spelar ingen roll. Jag vill, jag vill, jag vill!

Kommer jag någonsin bli vuxen? Eller har jag redan blivit det? Jag gör redan saker som man ska göra när man är vuxen, en del av de sakerna har jag gjort de senaste åtta åren. Jag är 18. Så, är jag tekniskt sett vuxen då? Jag borde i alla fall behandlas som om jag är mer vuxen. Men varför kan då ingen göra det? Ingen tror på det jag berättar, eller säger att jag bara förstorar upp saker. Eller så tror de inte på det alls. De tar mig inte på allvar, tror att det bara är vanliga tonårsfasoner. Men det är det ju inte. "Du kan ju bo hos din pappa". Om jag kunde det hade jag väl flyttat dit för länge sen, eller hur!? Det funkar en kort stund, en vecka eller så, men sen då? Hur blir det sen? Jag älskar min pappa, det gör jag, men man kan inte se förbi åtta års känslor, tankar, blickar, ord, kommentarer, agerande och icke agerande på en natt. Det funkar inte så! Jag vill inget annat än att kunna flytta dit, men jag kommer aldrig kunna förlåta, eller ens förstå, varför de gjorde som de gjorde och samtidigt det de inte gjorde... Och om jag skulle kunna göra det så kommer det ta tid, väldigt lång tid...