Äckel

Jag är så jävla äcklig! Om jag äter för mycket så kommer jag ju aldrig gå ner de kilona i vikt som jag ska!!! Är jag helt jävla korkad eller!? Tydligen... Jävla äckel. Får väl börja fast eller nåt. Ska bli skönt när jag hittar en lägenhet och kan flytta hemifrån, då kommer det inte finnas mycket man som man kan hetsäta. Jävla äckel gå bara och dö för fan!!!!

svarta cirklar

Jag har ändrat mig. Valpen ska inte heta Ebba antagligen. Som det känns just nu så ska hon heta Polly. Det var Louise som kom med det förslaget, och på något sätt så ligger det mer rätt i munnen. Ebba är så hårt jämfört med Polly, det är mer mjukt liksom. Jag längtar efter min lilla valp. Min lilla bäbis. Jag vill veta om parningen tog sig så jag kan åka och köpa en massa hundsaker. Har redan fått ett jättefint rosaglittrigt halsband på posten av min kusin. Så jag kan pimpa valpen lite. Två veckor sedan idag som parningen ägde rum. Så om ungefär två veckor får jag veta om det blev valpar eller inte. Sen får jag vänta ytterligare fyra veckor innan de är födda, och jag får veta om det blev någon tik i kullen. Jag hoppas verkligen, för jag vill ha min lilla valp hos mig på julafton.

Jag mår verkligen inte bra just nu. Det märks på mitt bankkonto. Pengarna rinner iväg på struntsaker. Saker som jag verkligen inte behöver. Idag fick jag hem två nya klänningar, och om några dagar får jag hem tre till. Sen några dagar efter det kommer det ännu några till. Det är inte mycket pengar åt gången, men i längden så blir det väldigt mycket. Försöker vända på det och se det som att jag köper saker nu för att slippa det sen när jag flyttat hemifrån. Men det går inte in mer saker i min klänninggarderob. Inte vid kjolarna och jeansen heller. Byrån är snart överfull, och skoskåpet ska vi inte ens tala om. Jag hinner ju inte använda allt. Många av mina klänningar har jag bara använt en gång, och en del har jag aldrig haft annat än när jag provat dem. Samma sak med kjolarna. Mycket är väl just för att jag väger mer än för ett år sedan. Det är några kilon som ska bort innan jag kommer i vissa av kläderna igen. Jag vill inte ens tänka på hur mycket pengar som jag bara slängt bort på kläder och skor som jag inte ens har använt än. Jag kan inte hejda mig. Jag behöver att det löser sig med psykiatrin nu så jag kan börja jobba med alla mina problemområden. Inte bara självskadorna, utan även mitt shoppingbeteende. För bara för att jag inte skär mig så gör jag annat för att dämpa ångest och må bättre för en stund. Jag handlar saker jag vill ha. Även om jag inte har behov av det. Saker som är billigt är farligt, speciellt när det är rea och andra erbjudanden någonstans, för då går jag loss ännu mer. Jag har inte tid med att köpa saker till mig själv. Jag ska ju för fan få hem en liten valp! Just nu känns det som om det skulle hjälpa enormt mycket ifall jag kunde flytta hemifrån snarast, för då skulle jag behöva tänka över budgeten ännu lite till och det skulle inte finnas utrymme för att handla en massa strunt. Dessa jävla impulser som jag inte kan stoppa. Jag kan stanna upp en stund och fundera, men nu på sista tiden har det verkligen inte gått bra alls. Jag brukar ändå vara rätt duktig på att stoppa mig själv och verkligen känna efter och tänka för och emot, men just nu går det inte. Tristess för att tvboxen är trasig, ja då kan han kolla runt på nätet lite och se om man hittar något. Tröstshoppande, väldigt farligt. Det kan bli mycket saker inköpta då eftersom jag konstant behöver trösta mig.
Om bara valpbeskedet kunde komma nu så jag kan införskaffa saker som jag faktiskt behöver!


Lilla Ebba

Hundplanerna blir verklighet! Den kenneln jag fastnat för parade sin strävhåriga Jack Russel tik i tisdags, så nu håller vi alla tummar och tår för att det tog sig och att det blir valpar. I så fall hämtar jag hem min lilla valp, som ska heta Ebba, i början av november. Jag kommer säkerligen uppfattas som extremt tjatig och dampig av mina vänner de kommande månaderna, jag känner nämligen redan av det själv, men jag är så jävla glad för att jag ska få en liten valp. Och jag tror faktiskt att mina närmaste har överseende med det om jag känner dem rätt. De kan nog känna av lyckan som värmer i mitt hjärta så fort jag tänker på den lilla valpen som ska bli min. Jag känner redan nu att jag nästan kan börja gråta när jag tänker på det, hur kommer jag då reagera när jag hälsar på kenneln några veckor efter att valparna har kommit och jag får välja min valp? Eller när jag får hämta hem henne? Jag kommer ju störtböla! Hon som har kenneln verkar så snäll. Hon har redan sagt att jag får tinga min valp först! Hon tror även att det är en perfekt ras för mig eftersom den är anpassningsbar till det mesta och jag inte har så rutinmässiga dagar. Jag längtar tills jag får hem min Ebba och kan hålla henne innanför tröjan nära hjärtat och tala om för henne hur mycket jag älskar henne. Jag älskar henne redan, även om jag inte ens vet om hon finns! Risken är nog stor för att jag kommer störtböla och inte vilja åka därifrån när jag varit och hälsat på första gången. Nej nu börjar jag snart gråta!
Louise säger att hon ska komma på något bättre namn än Ebba så jag inte döper henne till det. Så känn ingen press Lojsen, men inte mycket kan slå Ebba för mig just nu ;)
Min sångfröken sa igår att det kommer passa mig jättebra. Att hon var lite avundsjuk. Men jag sa att jag kunde smuggla med Ebba in i sångsalen när jag fått hem henne. Jag har redan börjat kolla på reseburar och korgar och leksaker och koppel och halsband. Jag har redan blivit en galen hundtant. Åh! Jag vill ha henne nu! Jag kan knappt bärga mig tills nästa sommar då jag ska ta med henne till Leken och bada med henne. Sätta på henne en flytväst och åka ut med båten. Jag längtar! Nu känner jag att jag har något att se fram emot och leva för. En anledning till att fortsätta orka kämpa. Min egen lilla bäbis.