Sex månader
Sex månader. Det är väldigt länge om man tänker efter. För sex m ånader hade jag precis fyllt 19, och det är ett tag sen. Idag är det sex månader sedan jag skar mig senast. Känns, både bra och dåligt faktiskt. Min friska hälft tycker att det är superbra och är överlycklig och peppad, men min sjuka sida är mest bara ledsen och tycker att det är en katastrof att jag inte straffat mig själv och min kropp på så länge. men idag låter jag inte den sjuka delen av mig komma fram, inte idag. Idag måste jag få njuta lite av min framgång.
Som belöning till mig själv idag så tog jag hål där uppe i örat på vägen till mitt psykologsamtal. Smärtsamt, och jag förstår egentligen inte varför jag utsätter mig för nålar och sånt där när jag är livrädd för det, men det var det så klart värt! Lite får man tåla, och ska jag göra en tatuering så måste jag ju träna mig.
Igår började skolan för de flesta jag känner som är yngre än mig. Det känns ju i hjärtat kan jag säga. Det är fan inte kul att vara arbetslös och ha ont i magen varje dag för att man inte vet vad somkommer hända och hur lång tid det kommer ta innan man får jobb. Visst det är jättekul att ha klarat av gymnasiet och tagit studenten, det är inte det, men den tryggheten som skolan gav mig, den behöver jag. Men på torsdag ska jag och Karin gå till LSS och söka jobb som personliga assistenter, plus att jag någon mer dag ska gå till de två andra assistent grejerna som jag vet om här i stan.
Personlig assistent är något jag verkligen vill jobba som. Helst då med någon som är liten, i alla fall under 18, men även någon som är vuxen skulle vara super kul förståss. Det skulle vara ett bra jobb för mig eftersom jag tycker sådant är roligt, och jag vet att jag skulle bli en jävligt bra personlig assistent!
Som belöning till mig själv idag så tog jag hål där uppe i örat på vägen till mitt psykologsamtal. Smärtsamt, och jag förstår egentligen inte varför jag utsätter mig för nålar och sånt där när jag är livrädd för det, men det var det så klart värt! Lite får man tåla, och ska jag göra en tatuering så måste jag ju träna mig.
Igår började skolan för de flesta jag känner som är yngre än mig. Det känns ju i hjärtat kan jag säga. Det är fan inte kul att vara arbetslös och ha ont i magen varje dag för att man inte vet vad somkommer hända och hur lång tid det kommer ta innan man får jobb. Visst det är jättekul att ha klarat av gymnasiet och tagit studenten, det är inte det, men den tryggheten som skolan gav mig, den behöver jag. Men på torsdag ska jag och Karin gå till LSS och söka jobb som personliga assistenter, plus att jag någon mer dag ska gå till de två andra assistent grejerna som jag vet om här i stan.
Personlig assistent är något jag verkligen vill jobba som. Helst då med någon som är liten, i alla fall under 18, men även någon som är vuxen skulle vara super kul förståss. Det skulle vara ett bra jobb för mig eftersom jag tycker sådant är roligt, och jag vet att jag skulle bli en jävligt bra personlig assistent!
Arbetslös
Nu är jag ju då officiellt sett arbetslös. Känns ju.. sådär om man säger så. Jävligt skönt att slippa jobba natt, men får ju inga pengar. Men nu väntar jag på att få min lön den 25:e istället. Söka jobb som en idiot. Ska skicka iväg typ tio ansökningar senast på måndag. Måste ta kontakt med arbetsförmedlingen också och säga att jag nu är arbetslös så jag står som det också i deras databas.
Har fått ny psykolog också. Eller ny och ny, har ju träffat henne förut eftersom hon är med i DBT teamet så hon är ingen främling direkt, men ja, hon är min nya samtalskontakt. Det kommer nog bli bra tror jag.
Ångesten håller sig nära för tillfället. Mitt eget fel till viss del, men mestadels inte. Jag måste komma härifrån. Den där jävla råttan har kommit tillbaka innanför bröstbenet och gnager. Jag sitter och fryser trots att det är kallt här inne. Jag skakar och mår så illa att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Urs. Jag gillart inte.
Ikväll ska jag till Bettan och vi ska kolla på RENT och mysa. Det gillar jag!
Har fått ny psykolog också. Eller ny och ny, har ju träffat henne förut eftersom hon är med i DBT teamet så hon är ingen främling direkt, men ja, hon är min nya samtalskontakt. Det kommer nog bli bra tror jag.
Ångesten håller sig nära för tillfället. Mitt eget fel till viss del, men mestadels inte. Jag måste komma härifrån. Den där jävla råttan har kommit tillbaka innanför bröstbenet och gnager. Jag sitter och fryser trots att det är kallt här inne. Jag skakar och mår så illa att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Urs. Jag gillart inte.
Ikväll ska jag till Bettan och vi ska kolla på RENT och mysa. Det gillar jag!